Äntligen måndag - så att man får vila....

För första gången på hundra år (eller i alla fall 10) har jag känt lust till huset, till tomten, till förvaltning.

Lördagen ägnade jag åt Bauhaus - detta Snickrofilernas Mecka. Jag inhandlade en nippel till vattenutkastaren i syfte att kunna fixa till min nyinköpta 20-meters vattenslang

Efter att jag hittat nippeln, begripit hur den skulle monteras och anlagt en ”grabbig” min av att veta allt om vattenförsörjning i trädgårdar vandrade jag ut i växtsektionen. Jag inhandlade benved (6 st plantor) och något annat med latinskt namn som också skulle vara marktäckande (också 6 st) och sedan for jag till parkeringen vid ICA Maxi. Där ställde jag mig i kö för att byta till sommartofflor på bilen. Klockan var redan eftermiddag, och jag var ivrig att få komma hem och peta ner mina vad-de-nu-heter i stenpartiet.

Nu är det ju så, att det snart är förbjudet att rassla omkring på asfalten med vinterdäck. Den insikten delade jag med många denna lördag. Trots strålande sol och säkert hundra bra idéer om vad man egentligen skulle kunna ägna en ledig eftermiddag åt, så valde de – liksom jag – att stå i kö på ICA-parkeringen.

Det var redan sen vårkväll när jag äntligen kunde slå av tändningen på bilen i garageinfarten. Så mycket kväll att jag för ett ögonblick tänkte vänta till morgondagen med att plantera.

 Men – så tog jag mig samman. Jag hittade ett par ouppackade trädgårdshandskar (en present från ett tidningsförlag med vilket jag för fem år sedan ingick ett prenumerationsavtal - som sedan sades upp efter två nummer på grund av bristande intresse hos undertecknad) och pillade ner mina tolv nya vänner på avsedd plats.

Ett par glas rödvin senare på kvällen tänkte jag återuppta avtalet med trädgårdstidningen – allt utifrån min nyvunna lust till förvaltning. Det resulterade enbart i att jag låste mitt bankkort efter att ha angivit fel kod tre gånger i följd. Inget rödvin i kombination med näthandel från och med nu, alltså.

Söndag - bright and early! Klockan 1000 stod jag i backen bakom huset, beväpnad med kratta, skottkärra och sekatör (se där – ett stänk av branschnomenklatur!).

Kratta skogsbacke, såga ner ungträd, släpa gammal sly och kvista av, besluta och sortera eventuellt vedämne, stapla sten, röja i trädgårdsförråd, rädda koltrast från stolt kattmun, hämta matta på vinden till uteplatsen, kånka runt terrakottakrukor, klippa (massakrera) Ölandstokar – det kommer att ge träningsvärk.

Dessutom hann jag med en ”Arga Snickarn”: Jag travade runt huset och tomten och identifierade alla nödvändiga åtgärder med prioritering. Det du.

Efter att ha tidsuppskattat punkterna i listan inser jag dock, att jag kommer att dö med stövlarna på här…. troligen iförd trädgårdshandskar.

"Bad Hairday"-mössa vs burqhua...?

T.G.I.F….? Jag försov mig å det grövsta i morse. Resultatet blev en oduschad, ostrukturerad Strössel som hävde sig iväg i bilen, alla löften om neddragningar i bensinförbrukningen till trots.

Minns ni ”Lortis” i Snobben? Tack och lov behövde jag inte utsätta kund för detta – bara mina toleranta arbetskamrater. J

Nu sitter jag här i soffan med tre dagars hårspray i det otvättade håret, träningsbrallor som inte sett en sportaktivitet på en månad (men sopkörning har varit aktuellt), en fleecetröja armerad med katthår och ett glas av Systembolagets billigaste rödvin (eftersom privatekonomin är en komposterbar massa – bland annat beroende på den tidigare nämnda bensinförbrukningen….). Ska jag inte piffa till mig? Det är ju fredagskväll?

Njae – som om någon frågade efter det. Jag känns inte som ett kap, typ. Håret, träningsbristen, inställningen – allt har gjort att jag kommit fram till….soffan. Jag gömmer mig där. Av egen vilja.

Det finns värre saker. Som att någon göms mot sin egen vilja. Min Facebook-kompis M delade ett inlägg om saudiska kvinnors situation. 

Min första reaktion är att urrka mig över den saudiska kvinnans situation: -  J*a karlar som ska utöva makt över kvinnan, besluta, förminska, dekapitera….

Sedan såg jag – min antireligiösa och humanistiske vän hade delat inlägget med texten: …”Remember to put a bag over your women or they will get raped!"

Vaddå ”..your women”…? Omedvetet, subtilt, implicit – men ändå: patriarkatet talar även där…?

Samtidigt har 1 av 4 kvinnor i USA utsatts för sexuella övergrepp. Den siffran inkluderar inga mörkertal, utan redovisar enbart anmälda, synliggjorda övergrepp.

På ena sidan om den religiösa fanatismens vallgrav (inramad av moskékupoler och fundamentalistiska skägg) klär man kvinnor (”sina” eller bara generellt) i säck och ögonflor för att skydda dem mot de elaka, okontrollerade och hjälplösa männens utbrott av sexuell lidelse.

På andra sidan om den religiösa fanatismens vallgrav (inramad av små vita träkykor och Thanksgiving-kalkoner) ger sig männen på 4 ovilliga kvinnor av 10. Och det är bara toppen, det synliga.

Vi använder dyrbar tid på sociala medier för att argumentera om vilken sida av vallgraven vi helst vill vara på. Pest vs Kolera. Imperialism vs Socialism. Döv vs Blind.

Att ensidigt skylla på religion är att förenkla sambanden till det yttersta. Människan är en gåta - en revirpinkande, fanatisk, lättlurad, "falla-in-i-ledet”-gåta. Vi gör allt för att skylla våra tillkortakommanden i ämnet "helhetssyn och tolerans" på enskilda, formaliserade strukturer: religion, politik, situation, andra människor…. 

När det egentligen handlar om vilka individuella val vi gör, hur långt vi kan förmå oss att förstå vad som är viktigt. Mitt enda problem är att jag är så himla intolerant mot intolerans (quote: David Lazar, rabbi i Stockholm).

Idag öppnade Sveriges första seniorboende för hörselskadade och döva. Förutom att jag applåderar initiativet i social bemärkelse, så avundas jag dem som ska bo där. De slipper i alla fall höra de onödiga och ogenomtänkta diskussioner som pågår i världen.

Just nu – i soffan efter en arbetsvecka full av förkortade morgnar – iförd kattfleece och fläckiga träningsbrallor – undrar jag om inte burqha och ”Bad Hairday”-mössa har lite samma mission… ur en kvinnas perspektiv i manssamhället…..

Loppor och kärnvapen

En 300 medlemmar stor cirkustrupp har dött till följd av det kyliga vädret i Tyskland i samband med en transport i veckan.

Medlemmarna var loppor som underhöll sin publik genom att dra små vagnar, spela fotboll eller hoppa omkring på andra mindre föremål.

En insektsexpert vid universitetet i Düsseldorf lyckades samla ihop 50 loppor från ett läkemedelsföretag, vilket gjorde att lördagens föreställning trots allt kunde genomföras.

Det är härligt när någon löser kriser utan att tveka. Någon som har kontakter, mandat och förmågan att fixa till det när det gäller. Universitetet i Düsseldorf har tur som har denna man i sin organisation. Tsunami, fågelinfluensa eller kärnavfallsläckage – han löser biffen.

En kris som den gode insektsexperten dock kan gå bet på att lösa är den märkliga situationen i Nordkorea. Den stackars påven Franciskus försöker använda sin sakrala position för att vädja om ett slut på vapenhoten. Men Nordkorea svarar med att internt i Centralkommittén säga, att landets kärnvapen ska bli både bättre och fler.

Så det så. Pilutta er, Omvärlden. (screenplay: "Lång näsa pekas".) Och så ska det minsann hållas på ”till dess att en kärnvapenfri värld har uppnåtts”. (Hur nu den ekvationen ska gå ihop...)

Och så passade man på att meddela att man var i krig med Sydkorea – fast sydkoreanerna visste visst inte om det. Kommunikationen de två länderna emellan har ju varit risig sedan delningen 1948, så det är kanske inte så konstigt.

Det jag tänker är, att det finns märkligt lika och olika i de två nyheterna:

• Lopporna dör av kyla och kommer på första sidan i DN – Nordkoreanerna har dött av kyla och svält i decennier utan att komma på första sidan i DN.
• En insektsexpert kommer in i bilden och har en plan B för att lösa det hela, så att ”the show goes on” – I Nordkorea sitter en självutnämnd expert och hittar på en idiotlösning så att världen ska tro att bettet är vasst och att ”The North Korean show goes on”.
• Lopporna i Tyskland dog på grund av människors vinstintressen – Människorna i Nordkorea dör av mänskliga loppors vinst- och maktintressen. Blodsugare är de lik förbannat, oavsett om de har två eller sex ben.

Min egen påskvecka har bjudit på mindre intellektualism och väldigt lite politik:

- 9 par gamla slalomskidor har fått åka till återvinningscentralen tillsammans med kaninbajs och elektronikskrot (se där – lite politik i alla fall: miljöaspekten)

- En 6 kilometerspromenad och ett par timmar släktforskande med E (nå, nå – hälsa och kultur) samt en tur till ett soldränkt Dalarö i jakt på historia med E (vafalls – ännu mer intellektualism?)

- Inte en keramisk tuppj*vel i huset och pastellfjädrarna har vi bara sett på TV (så pass - en rest från den gamla Strössel, halvanarkistisk och barrikad-klättrande...)

Och som grädde på ”lopp- och nucleärmoset” så förlorade Djurgården mot Helsingborg. Det är nog dags för Djurgården att ropa på insektsexperten i Düsseldorf så att han kan fixa in nya spelare i stället för dem som frös ihjäl.

Jag tror det har varit en riktigt bra vecka.