YCDBRALAI

Titeln låter som något som någon försöker säga klockan 02.45 utanför pizzerian i Hofors en lördagskväll.

Men – så är det inte. Det är en boktitel. Boken är skriven av Klas Hellberg och är dödligt seriös. Mycket nykter. Inte i närheten av ”sen-lördagskväll-kommunikations-artikulation”. (Förkortningen betyder " You Can't Do Business Running Around Like An Idiot".)

Jag var på sammankomst med mina arbetskollegor i går. Lättsamma lekar ledde till att jag vann den här boken med den skumma titeln. Jag vann också ett biografbesökskort, men livets krokiga omvägar gör att jag valde boken först – bio sen.

Det är jag inte ledsen över. Tvärtom.

Nu har jag fattat. Bokens författare citerar Cesar Millan, hundexpert:

”It’s not about the tools – it’s about how you are when you’re holding the tools.”

Om du inte vill läsa boken, så läs åtminstone det här:

”Några forskare gjorde ett experiment som gick ut på att man släppte in tjugo apor i ett rum där man byggt en trappa och hängt en klase bananer högst upp. I mitten av trappan monterades en sensor som löstes ut om någon passerade den, och då sprutades alla de andra aporna ner av en stark kall vattenstråle. Detta resulterade i att aporna ganska snart började hindra varandra från att försöka få tag på bananerna, för ingen ville ju bli blöt för att någon annan skulle på fest!

Efter ett tag gick därför ingen apa uppför trappan längre, för då fick man stryk. Då tog forskarna ut en apa ur rummet och satte in en ny apa. Den nya apan konstaterade snabbt att i det här rummet fanns en trappa, en klase underbara bananer och nitton idioter som var kvar på golvet. Halvvägs uppför trappan fick dock apan stryk av de andra aporna och lärde sig snabbt att det inte var någon idé att försöka få tag på bananerna.

Allt återgick till sitt lugna och stabila läge tills forskarna bytte ut ännu en apa och samma visa upprepades. Så småningom visste därför de kvarvarande aporna att det kommer att komma nya apor som ska tuktas och de stod därför beredda direkt när en ny apa släpptes in. Detta ledde till att forskarna till slut kunde montera bort sensorn – det var aldrig någon apa som överhuvudtaget försökte ta sig uppför trappan. Bland de tjugo aporna rådde helt enkelt ett slags anda av att ”så gör vi inte här inne”.

Det hela slutade med att man hade bytt ut alla tjugo aporna och monterat bort sensorn. Alltså: det fanns ett rum med tjugo apor varav ingen någonsin hade upplevt att bli bestraffad med vattenstrålen för sin initiativkraft. Detta samtidigt som sensorn var bortplockad och vilken som helst av aporna när som helst hade kunnat gå uppför trappan och hämta bananer åt både sig och sina kamrater.”

Är du en av de tjugo? Är jag en av de tjugo?