Sunday Blues

Åh, Gud! Jag fick just en uppenbarelse. Genom en B-film - är inte det ironiskt, so what.....

Susan Sarandon (döende i cancer) säger till Julia Roberts (gift med barnens far):

"Vi människor behöver inte välja. Vi kan få precis det vi vill. Mina barn kan älska oss båda. Jag har deras förflutna. Tillsammans har vi nuet, och du har deras framtid."

Kanske var det så mina barns far såg livet. När han visste att han skulle dö av sin ALS, så satte han sig ner med mig och såg mig djupt in i ögonen.

"Ta hand om din relation med JU" sa han. "Du kommer att behöva honom när jag är borta. Barnen kommer att behöva honom."

Kanske är det så vi ska se våra liv generellt. I vissa synvinklar har vi det förflutna, och det kan ingen ta ifrån oss. Vi var där. Vi såg, vi segrade (eller förlorade). Vi gjorde historia.

I vissa fall har vi Nuet. Här är jag. Du är här. Låt oss dela tiden - berika tiden. Ge mig - jag ger dig.

Att ha framtiden i sina händer är mycket mer ansvarsfullt - tungt. I dina händer vilar jag. I mina händer vilar du. Var med mig i Nuet, så ska jag ge dig Framtiden.

Jag har ett förflutet. Det förvaltas av - ingen.

Jag har ett Nu. Det förvaltas av alla dem som står mig nära. De gör ett bra jobb.

Jag har en Framtid. Den förvaltas av mig. Gör jag ett bra jobb?

Hur ser din framtidsförvaltning ut?

(Gud, vad mycket skit jag pratar - jag längtar efter att ta med mig särbon och åka till Malmö och dricka bärs med "de mina". F, D, R och J).