Ukraina under bussen....

Nu har USA:s nye försvarsminister talat till ”undersåtarna” i Nato. Han berättar med tydlighet att:

• USA inte kommer att skicka resurser till Ukraina
• Ukrainas gränser efter kriget inte ska återgå till de ursprungliga (dvs inget Krim mm)
• Ukraina inte får gå med i Nato
• det är Europa som nu och framåt ska se till att Ukraina är säkert

USA kastar m.a.o. Ukraina under bussen……

Inte nog med att USA och Ryssland gör upp ”män emellan” om Ukrainas framtid, vilket i sig är både märkligt och (med hänsyn taget till FN-resolutioner, Natos egna stadgar och allmän lagstiftning) olagligt – det är också ytterst osmakligt. USA beter sig i detta fall (och i fallet Gaza vs Israel) precis så som man i alla tider kritiserat andra länder för: man lägger sig i andra länders affärer, utverkar självpåtagen makt att sätta sig över andra länders suveränitet och missbrukar sin internationella status till att bestämma över liv och stat.

Som sagt: inte nog med detta. USA är den (av de 32 medlemsländerna) ojämförligt största intressenten/bidragsgivaren till Nato, den militärallians de själva gav liv till 1949. Nu när USA förklarat sig låta Ukraina "skita i det blå skåpet" och lämna skyddet av nämnda område till Europa – då infinner sig en filosofisk betraktelse som måste ses mynna ut i ett dilemma:

Om USA ska kvarstå i Nato är de skyldiga att medverka till skydd, fredsbevarande och försvar av områden med medlemskap i Nato. Ukrainas gränser till väst innefattar länder med medlemskap i Nato. Hur ska USA komma runt det faktum att de måste avsätta militära resurser i händelse av att överträdelser av Ukrainas gränser hotar Nato-länders gränser? Katten på råttan, råttan på repet…. Eller är detta bara ett försteg till att USA kliver av Nato-medlemskapets? Har man lyssnat på Trump, så är det ju den vägen USA ska gå. Så lägligt att vi gick med i Nato alldeles nyss. 

Nu kryper Trump nära Putin, värmer sig axel mot axel. Skälet till Nato-samarbetet var ju i grunden efterdyningarna av Kalla Kriget och 2.a världskrigets förskjutning av den geopolitiska makten. Nu när pojkarna kuckelurar tillsammans så behövs kanske ingen maktbalans. Då har Trump inte bara kastat Ukraina under bussen, utan hela EU.

Det kan vara dags att dra upp huvudet ur den berömda sanden och se verkligheten i vitögat - en verklighet vi inte för allt smör i Småland hade kunnat tänka oss. En verklighet av beväpnade konflikter på "hemmaplan"; en verklighet av ondska, död och plåga. Inte långt-bort-istan, utan nära. Låt oss hoppas att jag har helt fel. Att jag ser spöken på ljusa dagen.