Anna-dagen med samhällskulturellt perspektiv

Anna (också Hanna) är ett i världen vanligt förekommande namn. Det tros vara en grekisk form av hebreiskans channā - nåd.

Så passande för vår tid, där nåd får betraktas som en bristvara; något att be om oftare än som sker. Nåd som motsats till fördömande.  Jag återkommer till det. Men först lite om just den här dagen, relaterat till vår bondekultur.

Det är bråda tider för allmogen denna dag. Julförberedelserna börjar på allvar: tvätten ska bykas, bakningen tas omhand och lutfisken läggas i blöt. Nu skulle malten ha kokats och silats, och det så viktiga julölet vara satt på jäsning. Detta för att det skulle vara drickbart på Tomas-dagen den 21 december.

Att julölen var (och är) viktig finns det mycket som vittnar om. Bryggaren Christer Sehlstedt berättar på Västernorrlands Museums blogg, att det på 1200-talet infördes en lag om att bönderna i Sverige skulle brygga öl till jul Detta för att säkerställa att det inte skulle saknas.

Nåväl. Det är fullt ös för allmogen alltså, denna Anna-dag. Det känns som samma ”ös” i vår tid, men av andra anledningar. Nu skyndar vi från heltidsarbeten utanför hemmet till heltidsarbeten innanför - städning, julmatsbeställning, luciatåg, julspel, lämning och hämtning av barn på olika skolor och förstås julklappsköp. 

Stressen är alltid hög i december. ”VM i planering” kallade vi det när barnen gick i skolan. Prestationsångesten är svår. Mycket av allt stressande kan vi trots allt idag få hjälp med. Några klick på nätet och få maten hemlevererat, till exempel. Planera matsedel och inte avvika från den (säger hon med kluven tunga). Städa kan man göra när alla kalas och middagar är överstökade i mellandagarna. Hjälpas åt i klassen med att hämta barn efter skolan – då kan föräldrar i tur och ordning få lite ”fixa-tid”. 

Den vi firar på Anna-dagen är jungfru Marias mamma Anna. En kvinna som jag kan tycka har gömts undan i den bibliska historien. Hon blev ju ändå mormor till en snickarson som gjorde karriär som världsreligiös visionär. Varför blev hon inte mer framstående? Kanske för att den ende som skriver om henne är den protevangeliske Jacob. Hans skrift räknades dock senare som apokryfisk och åkte ut med det bibliska badvattnet.  Här satte sig någon alltså på höga hästar och bestämde vad som var rätt och fel. Så mormor Anna (som blev gravid genom en kyss) fick stå lite tillbaka.

Det där känner vi ju igen, eller hur? Tankar och begrepp som varit ”inne och heta” blir plötsligt obsoleta och bortstädade. Som t ex V-jeans och äkta pälskappor. Men också mer värdeladdade och allvarsamma ideal försvinner: respekt för andra, artighet, demokrati, medmänsklighet och ”laget-före-jaget”. En Anna som verkligen trodde på de idealen var Anna Lindh. Hon som dog för en galnings kniv mitt i ett svenskt varuhus 2003. Kan det bli jävligare? En samhällsanda/struktur som gör att skräcken och landssorgen får fäste och skapar nya strukturer utifrån rädsla.

Rädslor som inte kan förklaras väcker känslor av ensamhet och avvisande. Om det vittnar Anna i filmen Frozen. Den genomträngande kyla som ensamhet och avvisande skapar, ger djupa sår - både i människosjälar och i samhällskroppar.

Låt oss i dag på Anna-dagen omfamna den sammantagna livsglädje som vi människor kan frambringa. En livsglädje helt fri från undanskuffade hjältar, landssorg, fördömanden och frost.

Vi väljer livsglädje som ger ett december fullt av nåd, julöl och mellandags-städande.