Idag är det årets kortaste dag – midvintersolståndet. Nu växer dagarna sakta – 1 minut per dag ungefär – en hel, lång vår.
Men – det är dessutom Tomas-mäss. Det var nog ännu viktigare i det gamla bondesamhället. I hela - ialla fall den kristna - världen har den här dagen firats till minne av Tomas Tvivlaren. Vi hittar ”honom” också som tecken i gamla runstavar – en hand med två utsträckta fingrar, vilket betyder den tvivlande. (Visst går tankarna till det moderna tecknet "up yours", eller hur?)
Tvivlet står för dörren just nu, för mig i alla fall. Är
världen riktigt frisk? Går något att lita på? Är det AI jag pratar med på
banken? Är det rimligt att försvarsbudgeten ska överskrida samlade Europas BNP?
Finns det något liv efter år 2040? Jag säger som Stefan Sauk: ”Jag är skeptisk….”
Men idag, trots allt jämmer och elände: Med Tomas blåser vi in julen på riktigt. Här började den medeltida julefriden (som varade till den 7.e eller 13.e januari), då alla brott var belagda med dubbla straff. (Tur att jag inte tänker begå något brott förrän i februari.)
Det där med julölet pratade vi ju om i förra inlägget – nu var
det dags att provsmaka. På Gotland kallade man det för ”Tomas fylltunna”. Då
skulle julölet bäras in i stugan, och en provkanna skickas till grannen.
Att dagen är förknippad med magi kan man ju förstå, med
tanke på att mörkret nu sakta viker och ljuset (och ölen!) kan förväntas ge
nytt mod och kraft. Förutom allt pyssel gäller det också att vara vaksam på magin
som låg i luften – man ska till exempel avhålla sig från sådant som gick i
cirkel: mala, slipa eller spinna.
Nu ser jag sista avsnittet av ”Allt för Sverige” – just denna
Tomas-mäss gör det precis det vi inte ska göra: något som går i cirkel. Svenskamerikanerna
i serien sluter idag cirkeln och knyter ihop sedan länge brutna band. Grattis
till dem, och ”Tji fick du”, Tomas Tvivlaren.
God Jul på er, därute!
·
Wikipedia: Tomasmäss
·
”En årsrunda” av Christer Topelius
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar