Eskilstuna – igen. Förra året kom vi inte hit; jag var mitt
i en cancerbehandling. Vi fick avstå.
I år bokade vi snabbt upp oss; vi ville iväg innan april var
till ända. Nu är vi här – och vi ska fika med faster Vivi i morgon.
”När man fikar hos faster Vivi tar det lång tid. Man dricker
sitt kaffelångsamt, äter kakorna eftertänksamt. Och lyssnar, samtalar. Som man ska. Så ska man fika. Inte som folk
idag; vräka i sig sin latte och svälja sin muffin i ett glufs för att sedan
sitta kvar på kaféet och stirra i sin dator eller på sin telefon.”
Så reflekterar min 24-åriga dotter. Så sant och klokt. Så
sann i sin Asperger.
I mitt andetag
fastnar ”långsamt”, ”eftertänksamt” och ”lyssnar". De ord jag vill bära
med mig i vardagen. Det har jag velat så länge; men på något sätt inte lyckats
fullt ut. Jag kämpar med dem varje dag – ibland flera gånger varje dag.
Eftertänksamt. För det mesta skapar det långsamt;
långsamhet. Om du ska tänka efter kräver det att du stannar till – tar ett
extra varv i konsekvensanalysen. Det extra varvet gör ju per definition att beslutsprocessen
blir långsammare.
Idag - i dagens samhälle - krävs det av dig att dina beslutsprocesser
är korta. Du premieras om du kan ha många bollar i luften samtidigt, är flexibel,
är socialt kompetent och snabbtänkt. Eftertänksamhet förknippas med tröghet och
velighet. Långsamhet förknippas med imbecillitet.
Lyssnar. Den enda möjliga grunden i ett riktigt samtal. Lyssnandet
skapar ett utrymme för din motpart att reagera; agera. Om din motpart svara an
till ditt lyssnande, så kommer det att påverka tidsaxeln i samtalet.
Lyssnandet skapar eftertanke och långsamhet i relationen
mellan dig och andra. Ju eftertänksammare och långsammare samtal du har till i
dina mot-/medparter – desto närmare är relationen. Kanske? Typ?
Tack, dotter, kusin med familj och min underbara faster för helgens
samtal J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar