Nationalhäxans visdom

Idag den 1 juni presenteras i DN en 65-årig jubilar – Ebba Witt-Brattström.

Ebba, som under hyfsat lång tid varit allmän slagpåse i kultureliten och feminismen, framställs i artikeln DN gratulerar med ett för mig tillfredsställande personligt och nyanserat porträtt.

Bland annat förklarar hon sin syn på feminism. Trots att konstnären Marianne Lindberg de Geer nyligen kallat Ebba W-B för ”som feminist inte trovärdig” tar jag tacksamt emot Ebbas tolkning och känner systerskap och relationell trovärdighet.

Ebba – som har kallats ”nationalhäxa”, blivit karikatyr-avbildad i SvD och levt med släktens minnen av deporteringar och död – känner sig van med att bli avrättad offentligt. Hon har studerat historiska kvinnor i den omfattningen att hon vet hur mycket stryk kvinnor som står ut och upp får.

Men ska det verkligen behöva vara så? Ebba hoppas nu på att hennes barnbarn ska få leva i en värld där hon inte ska behöva bli kränkt och inte respekterad som människa.

Men artikeln tog mig till ytterligare en nivå: förklaringen på meningen med livet. Ebba W-B säger: ”Man är satt till jorden för att göra den bättre.”

Visst ger det tröst, mening och lindring att tänka så; att förstå det så. Kraven blir hanterbara.

Hitta din ”fläck”; din kvadratmeter; din vision och arbeta i den. Gör den ständigt lite bättre.

• Tre leenden mot en medmänniska om dagen. 
• Ta hand om det du ser som behöver förbättras. 
• Gör det du förmår, orkar och kan. 
• Tänk goda tankar, så att de sprids i Världssjälen.

Gör jorden/världen lite bättre så länge du lever.