Vardagsröra eller diagnos?

Då och då betraktar jag mig själv och mitt beteende, och jag försöker förstå hur jag fungerar: är jag en cool multitask-are eller har jag bara ingen ordning på mig? Så här kan det se ut:

Klockan är 10.30 lördag förmiddag. Jag ska ta hand om tvätten som ligger i torktumlaren i tvättstugan.

När jag kommer in i tvättstugan märker jag att det luktar konstigt. Jag tänker att det måste vara avloppet.

Jag tar bort avloppssilen. Njae, därunder är det ganska städat. Hmmm. Då tänker jag att det kommer från någon av återvinningslådorna. Plast – check. Metall – check. Kartong – check. Tidningar – check.

Men jag fastnar i reklamen som ligger där. XL Bygg kör en drive med impregnerat trallvirke för 9 kr löpmetern.

Jag går ut till staketet på framsidan av huset, mäter överliggaren som behöver bytas ut och konstaterar 1,5 + 2,71. Går in och skriver upp det i anteckningssidorna i min kalender.

I kalendern hittar jag en utbetalningsavi som bara kan hämtas ut på vissa ställen, bland andra ICA Maxi. Vid ICA Maxi finns ett systembolag. Kollar igenom mitt vinställ med tolv hyllor - och upptäcker tre tomma hyllor.

Jag går in på Systembolaget.se och kollar efter nya konstiga viner som jag kanske vill ha i hyllan (om de har fina etiketter).

Sedan åker jag till ICA Maxi och hämtar ut pengarna från utbetalningsavin och går på Systemet och köper tre flaskor vin med fina etiketter. Därefter tar jag mig till ByggOle och köper de meter trallvirke som behövs.

Väl hemma stoppar jag in vinflaskorna i vinstället och byter sedan överliggare på staketet på framsidan.

När jag sent omsider packar upp matkassen från ICA Maxi hittar jag en glass som har smält under tiden jag bytt överliggare. Jag hittar också en pocketbok jag köpt utan att veta om det - eller i alla fall utan att ha reflekterat över det. Jag tar den och sätter mig ute på altanen och läser.

Katten ligger bredvid mig och somnar till. Jag upptäcker efter en stund att jag också somnat till. Då messar jag min vän Eva och kräver in henne på eftermiddagskaffe (för att jag inte ska sova resten av dagen). Hon kommer som ett skott.

Vi fikar till klockan 17. Då går hon hem och lagar mat. Själv är jag inte hungrig och vill egentligen inte äta, men vet att klockan menar att det är middagsdags. Jag dricker ett glas vitt vin och äter rökt kalkon.

Kalkon – ger associationen ”djur”: Det är dags att ge kaninerna mat. Det är ganska dåligt med hö i stallet, men jag gör färdigt. Jag går sedan upp i garaget för att kolla om det finns mer hö där. Det gör det inte, men däremot hittar jag ett antal verktyg som ligger på platser där de inte ska ligga. Jag möblerar om i garaget så att jag kommer åt de platser där de ska ligga.

På vägen tillbaka till huset ser jag att grinden till trädgårdsförrådet är öppen. Jag går för att stänga den, men finner mig snart stå och gå igenom vilka blomkrukor som ska vara kvar och vilka som ska kastas/bytas ut.

Åskan dundrar runt huset och regnet vräker ner. Katterna surrar runt benen. Jag har så klart glömt köpa riktig mat (det vill säga Bozita), så de får skitmat (Whiskas med sås).

När jag ska slänga den tomma kattmatsförpackningen i återvinningslådan för plast, går jag ju in i tvättstugan. Och där luktar det konstigt......

Vi är nu alltså tillbaka till klockan 10.30. Nu inser jag att det enda konstiga med lukten i tvättstugan är att katterna varit i bajslådorna. Jag städar ur dem, och - voila! – problem solved.

Men sen ser jag ju, att tvätten i torktumlaren ligger kvar. Det känns som om jag tagit mig från punkt A till punkt A - men via hur många andra punkter som helst. Dessutom utan att ha löst den initiala uppgiften.....

Vi lever i ett "Diagnosernas Tidevarv". På gott och på ont. Att vara olika är bra – det ger större perspektiv på livet. Att leva i en värld där det bara finns ett sätt att lyckas fungera i vardagen; bara en form på hålet som alla olikformade manicker ska stoppas in i – det är inte bra. Det är så många människor som blir blåslagna i försöken att komma in.

Jag tänker inte bekymra mig om hurvida jag har en diagnos eller "bara" en allmän svaghet att hålla fokus. Min tolerans över mitt splittrade beteende har ökat med åren. Jag tycker nog också att gemene man i allt större utsträckning har förstått, att det finns olika sorters människor med olika sätt att göra saker på och olika behov för att kunna göra det.

Det allra viktigaste ”goda” är nog ändå att olika behov har blivit en punkt på den politiska agendan. Visionen att  "hålen" som vi ska bankas ner i ska finnas flera olika former - anpassade efter våra former och behov - är av stor vikt för oss alla - med eller utan diagnoser.

Att den framväxande politiska agendan hittills är väldigt mager och eftersatt – det är ett alldeles eget inlägg.