Inversion och långsamma Gilla-knappar....

Jag får svårare och svårare att blogga. Det beror främst på att jag vet att läsare inte vill läsa längre texter. Korta twitterbudskap, glada FB-inlägg is "Da Shit".

Jag vet att när jag lägger ut länkar till min blogg så gillar många utan att ha läst själva blogginlägget. Kanske vill de visa att de ser mig eller nåt. Men för mig är det värdelöst.

I min blogg vill jag skapa det långsammare, längre utrymmet för tankar. Jag vill förmedla något som inte tar en halv sekund att läsa. Dagens inlägg är fullt av länkar som jag vill att du ska se innan du tänker vidare. Men jag känner mig tveksam - du kommer inte att klicka på länkarna för det har du inte tid till. Men för dig som tar dig tid:

Så idag bloggar jag om budskap i formatet "Inversion" – det omvända. Budskapets effekt genom det omvända.

Debatten om vapenlagarna i USA, till exempel. Små barn skjuter sig själva till döds för att föräldrarna har laddade vapen liggande i nattygsbordet hemma. Barn skjuter skolkamrater för att de fått tillgång till/fått tag i obevakade vapen hemma hos föräldrarna.  

En till skyddstillsyn dömd psykiskt instabil person skjuter 15 personer till döds i ett köpcentrum för att han knallat in i en vapenaffär och utan bakgrundskontroll kunnat köpa ett automatvapen.

När kongressen - som i majoritet är för de gällande vapenlagarna - ihärdigt argumenterar för detta hörs bara rösterna för allas rätt att bära vapen. När ’States United To Prevent Gun Violence’ öppnar en affär och sätter upp en dold kamera ser vi tydligt hur negativt köparna reagerar när de får veta vad vapnet används till – vilken historia vapnet har. Och varje vapen har en historia.

Det omvända budskapet hade alltså effekt. Kanske kan vi ha framgång i att använda det även i debatten (debatten –nja - korkeriet, menar jag...) om flyktingpolitiken. Fredrik Lindström gjorde ett försök i programmet ”Tänk om” där han på grund av ett tänkt historiskt perspektiv fick gå runt och tigga i Polen och fick spark och skit överallt.  Loke gör det bättre ändå. Lyssna på riktigt - inte bara med Gilla-knappen - och gråt.

Kan vi försöka att sätta oss in i det omvända perspektivet ibland? Om det vore jag? Om det vore du? Om du verkligen tänkte att det är möjligt?

För det kan bli. Då sitter du där med skägget i brevlådan. Eller fördomen i (extremt illagörande) kläm.

Jag avslutar med ett budskap i slutet av en video av ett socialt experiment:  

”People will forget what you said. People will forget what you did. But people won’t forget how you made them feel."

Hur vill du att människor ska känna sig efter det att de mött dig?