Grattis på Mors Dag, Evy!

Min mamma var ingen super-mamma. Skitdålig på matlagning (jag är uppfödd på halvfabrikat), näringslära var förmodligen överkurs och det där med ”alltid-hemma-när-barnen-kom-hem-från-skolan” hade hon säkert aldrig hört talas om (eller aldrig tagit till sig).

Hon började förvärvsarbeta när jag som sexåring började i första klass i skolan. Den stora gammeldags nyckeln till torpets dörr placerades i en sko på trappan så att vi barn (storebror Stefan och jag) kunde ta oss in efter skolan.

Vi hinkade upp vatten ur brunnen när vi kom hem från skolan. Sedan tände vi eld i vedspisen. Stefan var äldst och fick därmed förtroendet att som nioåring spänta vedstickor till eldsättandet med en kökskniv.

När elden tagit sig och hettat upp järnet i vedspisen skalade vi potatis och satte kastrullen på spisen. Den kokade friskt, lagom till mamma kom cyklande från Sictoniagården, Vansös ålderdomshem. När pappa Hugo kom i familjens lilla gula Opel Kadett från arbetet som fanjunkare på Södermanlands Regemente – ja, då var maten nästan klar.

Min mamma var en tillitsfull mamma. Hon trodde benhårt på att vi skulle göra det vi blev tilldelade. Bära in vatten, tömma skittunnor, rensa ogräsland, spänta stickor, skala potatis. För det hade hon gjort – hela sitt liv.

Det fick hon äta upp när vi kom i tonåren. Njae – inte vad gäller min storebror. Han gjorde det. Det gjorde inte jag. Jag obstruerade. Jag flydde. Ljög.  Gömde mig. Tramsade.

Hon såg på. Parerade. Pratade. Intellektualiserade. Diskuterade.

Hon var en negativ pol i mitt liv. Ett exempel: Jag hade gift mig med René. Hans chef skulle flytta från en stor brukspatronlägenhet i Guldsmedhyttan. Vi fick chans att hyra den. När jag berättar det för min mamma var hennes enda kommentar: ”Men hur ska det gå – så lång väg till jobbet?”

Aldrig: ”Vad kul – go for it baby!” Det fick ju till följd att jag alltid drog mig för att berätta något som jag skulle göra – det skulle ju ändå alltid väcka negativa reaktioner.

Och ändå. Den bästa – min mamma Evy. Som jag saknar henne idag. Hennes livsglädje, hennes danssteg i köket, hennes varma kropp. Hennes styrka. Hennes händer mot min kind. Mamma.

Ingen ser mig som min mamma. Ingen känner sig som min mamma. På gott och på ont.Ingen blir någonsin som du, Evy. 

Grattis på Mors Dag and See you soon, mam!