Lägesrapport: Månansikte och tröstlöshet

Jag trodde det skulle vara snabbt övergående. Nu fixar vi det här, General Cortison och jag.

Generalen går ut i kroppen och skriker: ”- Kom igen nu, allihop! Nu knäpper vi den häringa muskelreumatismen! Skicka ut alla resurser ni har, kamrater!” Där sitter alla organ och kroppskompisar och skickar ut proteiner, hormoner, blodkroppar, anti-dopes….

Levern sitter där i bakgrunden och viftar försynt med handen: ”- Jag har inte så mycket soldatmaterial. Jag har bara socker." *skämsrodnar*

General Cortison vrålar: ”- Skicka hit det du har – pumpa ut sockret du bara! Snabba på!” Och levern lyder.

För mig som diabetiker blir det himla o-bra. Plötsligt sprutar det ut socker i kroppen, som mina redan vimsiga insulinnivåer ska försöka tolka. Det resulterar mest i ett inferno – ena timmen är värdet 3 och andra timmen 25. Hej och hå. Ena minuten ok, andra minuten sockerförgiftad….. 

Det enda som hänt sedan första veckan i mars är att jag fått ett klotrunt ansikte, något sjunkande sänka, en glimt av vad livet kan vara om man mår bra och ett rejält bakslag. 

Nu väntar provtagning av en förstorad lymfkörtel under narkos, en magnetkameraundersökning, ögonbottenundersökning, fem veckor av o-nedtrappad cortisonbehandling och diabeteshantering (ständig mätning av blodsocker, retroaktivt beräknad insulindosering och ökande svettningar).  Det som ska ”uteslutas” via kommande prover och undersökningar är eventuell lymfom eller påverkan på andra inre organ. 

Jag lever just nu i limbo: Vill vara som vanligt, men det är omöjligt. Varje gång jag går förbi en spegel så ser jag att det inte är som vanligt. Vill ta alla mina sjukdomar på allvar, men det är omöjligt. Det kan ju inte vara mig det gäller?

  

Snabbt övergående? My ass. Jag har ett inplanerat

uppföljningsmöte långt i juni. Jag börjar fatta att jag kanske inte är helt frisk. Något måste göras. Den där oljetankern som jag höll på att försöka vända för något år sedan gick visst på grund. Eller omärkligt upp på redd. 

Jag kanske inte ska vara i rederinäringen. Jag ska nog satsa på en annan bransch. Vad sägs om sorgbearbetning? Krishantering?