Nytt år – hur går det?

Gott Nytt År ropas nu över hela världen. Eller…nja, över vissa delar av världen. Hur magisk är nyårsnatten, när det finns så förfärligt många år att förhålla sig till? Vilket Nytt År är det vi firar in?

Kalenderår, solår, gregorianskt år, julianskt år, vetenskapligt år, lunisolarår, astronomiskt år, sideriskt år, galaktiskt år, räkenskapsår, läsår, tidtabellsår….?

Nyåret kommer dessutom på olika tider i olika delar av världen. I Kina i januari, februari.  Iranierna firar i mars. Assyrierna i april. Judiskt borgerligt nyår infaller i september och det kyrkliga nyåret i april. I det forna Norden firades det vid midvinterblotet före vår juletid. 

Jag är ju född skeptiker, så jag har konsulterat etikettdoktorn Mats Danielsson som är en hejare på traditioner:

Sverige var ett bondesamhälle och att fira 31 decembers övergång till 1 januari var inget som passade in i jordbrukets vanor. Man firade snarare när skörden var bärgad, all slakt var klar och hushållet gick över i en lugnare period på vintern. Vårdagjämningen var en större dag, för då började sommaren. Att fira nytt år var mer resultatet av att den romerska administrationsivern från 100-talet spred sig. En anpassning till ett administrativt och teoretiskt/abstrakt tänkande alltså.

Men när man väl satt upp gränsen mellan det gamla året och det nya, så var det viktigt – oavsett geografisk och kulturell utgångspunkt - att motverka och skrämma bort de mörka makterna, så att de inte följde med familjen in på det nya året. Då sköt man ut det gamla året och in det nya året. Till en början med bössa, men så småningom med smällare och raketer.

Hur magisk blir då nyårsnatten, när den är så ospecificerad och lokal? För mig inte magisk alls. I morgon, när jag vaknar, då har jag ett ganska tomt excelark framför mig, eftersom det är ett nytt räkenskapsår (både på jobbet och i klubben). Jag kommer att ha lite problem en tid att skriva ”2016” istället för ”2015”, eftersom det är ett nytt kalenderår. Jag kommer att få kika lite noggrannare vid busshållplatsen, eftersom det är ett nytt tidtabellår.

Och lika fullt. Min telefon ringer och ringer, flera gånger. Jag kan inte svara, för det finns inget samtal att trycka grön telefonlur på. Det syns heller inget i samtalshistoriken. Jag tokar ur lite grann. Men när det ringer på nytt, med samma kriterier, då säger min dotter: ”Ja, pappa. Vi hör dig. Gott Nytt År på dig också!” Sen är telefonen tyst.

Kanske finns det lite magi ändå, kanske är nyår lite speciellt?

Så kanske ändå, då. Lite magi och glas-klingande i min ensamhet: Gott Nytt År, Lasse - mina barns far. Gott Nytt År, brorsan, du som inte får följa med mig. Gott Nytt År, Jimpa, du som fick mig att förstå så mycket. Gott Nytt År, Lena, min barndoms skyddsbarriär.

Och Gott Nytt År - vad det nu än är – till alla er som ännu lever; alla ni som ligger varmt och tryggt och för evigt under mitt bröstben.