Mediabrus och trötta muskler

Allt det här mediala ståhejet med TV4 vs Louise AnderssonBodin vs Adam Tensta, ihopkopplat med diverse debattörer och krönikörer – det får mig att tänka på vilka röster som hörs i dagens mediabrus.

Det är bloggare som gör pengar på att skriva om handväskor och designer-handskar på nödtorftigt ihopknypplad svenska. De verkar få betalt efter antalet särskrivningar och ”typ”.

Det är youtube-ungar som vräker sig i bilbaksäten och försöker låta som tjocka, amerikanska rappare med ett nödtorftigt ihopknypplat budskap som tydligt övergår deras intellektuella förmåga.

Det är självutnämnda recensenter som på kvällspressens marginaliserade kultursidor beskärmar sig över kombattanternas öden och missöden och försöker låta vederhäftiga genom att anlägga en desperat akademisk touch. (Lite som när man säger till en dörrvakt: "Jasså, du ville bli polis, men så här långt räckte det?" Eller i det här fallet: "Jasså, du ville bli journalist, men det räckte bara till skribent på Nyheter Idag?")

Väldigt många skriver och tycker om orsak, verkan och andras tilltag, misstag och omtag.

Väldigt få verkar göra något. Gräva i jorden, laga en cykel, mjölka kor, bygga hus, laga mat och köra sopbil. Eller i alla fall skriver de inte, så att vi kan läsa om ”göra”-världen. Det är bara "tyckarna" som skriver - alltså får vi bara läsa om ”tycka”-världen.

Kan det vara så, att de som faktiskt gör något är för trötta för att sitta och skriva insändare, debattinlägg, recensioner och bloggar om kvällarna när de har ”gjort färdigt”?

I så fall tycker jag att fler borde "göra" sig trötta. Då skulle vi slippa mycket sladder och trams i världen.