torsdag 28 maj 2015

Sorg, insikt och getost


För sex år sedan vid den här tiden stressade jag till sjukhuset för att hinna stämma av med maken om helgen. Han låg inne för en infektion, vilket inte är bra för en individ med ALS. Ungarna var hemma och väntade på middagen.

Maken blev kvar. Läkaren tyckte att han skulle ligga över helgen, eftersom han hade svårt med andning och slem i luftrören.

Hem och fixa middag, irritation över vardagligt crap – du vet: läxor som inte var gjorda, någon som ställt in en tom mjölkförpackning i kylen, tonvis med smutstvätt som osorterat slängts i tvättstugan.

Strax efter midnatt ringer telefonen. En sköterska meddelar att maken lämnat jordelivet för en timme sedan.

Berätta för barnen – en unge far iväg ut på tomten, en annan kryper in under sängen och en tredje bara gråter.

Vardag, överlevnad, stress, sorg, ilska, gråt. Student, fylla, Aspberger, brustna drömmar. Livet gungar, döden stormar.

Innan har Döden tagit mamma i reumatisk smärta och pappa i ensamhetens och missbrukets smärta. 

Sedan tog havet en av de kära. Livet rasar, sorgen rusar, allt står stilla mitt i epicentrum.

Jag tänker, att jag som omgetts av död, sjukdom, stress och ångest under 20 år av mitt liv måste vara stark som har orkat. Eller helt avtrubbad. Eller dum i huvudet.

Men ikväll, på sexårsdagen av barnens fars död, kom jag på det: Allt detta är till för att jag ska lära mig vad som är viktigt och inte.

Och nu äntligen har jag lärt mig: Livet är en uppförsbacke. De som står bredvid dig med vätska, hejarop och visioner är de som gör att du orkar.

De är få. Men du måste jobba för att se dem.

Se dem som har sportdryck i flaskorna istället för dåliga samveten och Coca Cola. Att se dem som hejar utan att kräva – som pushar utan att döma. Att se dem som delar ditt mål utan att kräva att du delar deras.

Att se dem - som trots sina egna visioner och drömmar - kan innesluta dina (även om de är diametrala).

Nu har jag lärt mig – äntligen. Att se skillnad.

Välkommen, insiktens lugn.Jag firar det med italienskt rödvin och en tröstande getost. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar