Snälla Veckan vs Världsfreden

Den här veckan har vi ”Snälla Veckan” på jobbet. Vi är i och för sig rejält snälla mot varandra varje dag, men denna vecka avser att ge lite boost, coaching och extra fokus. Vi har genom lottdragning fått varsin ”hemlig kompis” att tycka lite extra mycket om under veckan.

På förmiddagen hade min hemliga omtyckare satt en klisterlapp i form av ett djuprött hjärta på min kaffemugg, som stod på skrivbordet. Det är klart att det är roligt, lite pirrigt – vem är hen? 

I eftermiddags fanns en chokladask med en etikett: ”För den förebild du är”.

Redan på tisdagen börjar alltså hjärnan arbeta med att försöka förstå, vem den hemliga kompisen är. Tycker hen det här på riktigt, eller är det bara för att vi råkade få träff bland lapparna?

Jag vet hur jag är. Jag rationaliserar. Det är klart att det är för att mitt namn fanns på lappen. Det finns inte på kartan att jag är en förebild, att någon tycker jag ska ha ett hjärta på kaffemuggen.

Så ser jag mina arbetskamraters troféer: I har fått blommor, H fått present, HS fick en dikt och en present och vidare.

Då växer det varma inuti. Vad spelar det för roll vad skälet är? Egentligen vet vi ju, att vi är snälla mot varandra alltid – just nu ger vi bara extra fokus. Alla skulle ge HS en dikt och ett troll, alla skulle ge I blommor och H present. Vi har bara inte kommit oss för med det. Nu gör vi det, och det sprider sig som varma, lätt radioaktiva strålar genom korridorerna.

Då tänker jag att vi kanske skulle utse en hemlig kompis till Putin. Att han skulle få blommor och penntroll och choklad. Kanske en tennavgjutning av den där pistolen med ihopknuten pipa. En CD med folkmusik från Ukraina.

Då kan han dra igång de varma, pirriga funderingarna över vem som gett honom presenter. 

Kanske en hemlig kompis till lePen i Frankrike? 

Någon som smusslar in marockanska brända mandlar till skrivbordet, en CD med västafrikansk musik till eftermiddags-osten i partilokalen, en populärupplaga av Vänsterpartiets partiprogram översatt till franska på en bricka med kaffe och avec.   

Jag tror, att vår ”Snälla Vecka” skulle kunna resultera i världsfred, om vi bara tänkte till lite.

I alla fall har den redan (efter bara 1,5 dag) resulterat i att Strössel känner sig mer tillhörig, behörig och rörlig än på länge.