Vartefter jag växte upp tycktes mig parametern empiriskt verifierad. Jag, som arbetade främst med män (försvaret, kriminalvården) upplevde konkurrensen hårdare kvinnor emellan. Konkurrensen man-kvinna verkade enklare att hantera.
Jag har nog modifierat den inställningen med åren. Det är ju inte alls enkelt att hantera konkurrensen man-kvinna. Inte ens med åren.
Men det jag tänker är, att den där påstått ”kvinnliga” elakheten bestod i, att en individ bara kunde känna sig bra om någon annan ansågs sämre. Om jag/kvinna kunde få andra att tycka, att en annan kvinna var riktigt dålig – då kunde jag känna mig bra.
Det är ju lite i strid med männens (påstådda) tävlingsgener: om jag/man kan klå en annan man med resultat – då är jag bäst.
Som kvinna kan jag alltså inte räkna mina egna positiva resultat. De vinner värde först när en annan kvinna har sämre resultat:
”- Jag är visserligen ful, men hon är fulare. Jag vinner”.
Vi gör detta till en sanning genom att prata skit om dem vi är svartsjuka på. Vi cementerar parametern genom att baktala/infiltrera på olika sätt (beroende på målgrupp) i styrgrupper, fikarum, omklädningsrum, vardagsrum, sovrum.
Ur detta mikroperspektiv stiger de stora frågorna fram. Jag förstår nu, varför jag mår illa av alla de Facebook-statusar som florerat efter riksdagsvalet. Det är inget annat än ”kvinno-elakhets-parametern” från min ungdom som slår emot mig. De som sympatiserar/sympatiserat med Alliansblocket lägger inte ut något annat än ironiska/satirsiska/förminskade inlägg om de röd-gröna. Och vice versa. ”Jag/de mina kan bara ses som bra, om jag kan bevisa att de andra/mina kontrahenter är dåliga.”
”Kolla Stefan Löfvén – klantskalle! Kolla Margot Wallström – nu har hon skitit i det blå skåpet!”
Aldrig: "Så här ska en slipsten dras!"
Vad leder detta till? Opposition utan ansvar. Kritik utan lösningsförslag. Grinighet utan jävlar-anamma. Tröskande utan tröst. Medlöpande utan medkänsla, medverkan.
Tänk att politik har fått oss människor att falla tillbaka till ”kvinno-osolidaritetens-sjuttiotal”. Trist.
Senaste exemplet på hur illa detta slår, är utrikesminister Margot Wallströms dikeskörning vad gäller Saudi-Arabien. Det är ju så, att vi svenskar när en hemlig dröm om att stå Saudi-Arabien nära. Vi vill utveckla relationen till en av den moderna världens mest trångsynta, medeltida, kvinnofientliga och reaktionära länder. Vi vill stå i frontlinjen för att försvara den regimen mot FN:s kritik, mot västvärldens sanktioner och hela kristenhetens fördömanden. Vi värnar om Saudi-Arabiens halshuggningar, avhuggande av händer som straff för stöld, förbud mot kvinnors bilkörande,
Så kommer Margot Wallström och sabbar hela grejen. Alla de som stöttat Alliansen skriver nu på sina FB-sidor: ”Klantskalle – se vad hon har gjort! Svenska företagsintressen i Saudi-Arabien är hotade!”
Inte ett ord om att: ”Så här skulle vi ha gjort i stället. Så här skulle vi ha visat världen att vi står på demokratins sida. Så här kan vi vara demokratiskt starka utan att trampa Saudi-Arabien på de delikata tårna och ändå stå för att vi – liksom alla andra demokratiska länder – tycker att de är medeltida, grymma och sanslösa diktatorer.”
Opposition utan ansvar – utan alternativa lösningar. Buuu…! Faul! Återigen: ”Jag är inte bra – men de är värre!”
Allt för att vi ska ha obesudlade handelsförbindelser. Kom igen nu, Jesus! Det är dags för dig att driva månglarna ut ur templet.
Dags för oss att lägga vinningen åt sidan för "Det Vi Tror På". Stå rakryggade.
Just nu är jag väldigt omtumlad: Jämfört med den ohyggliga insikt om att en enda enskild människa vid flygrodret kan ta med sig flera hundra människor i döden utan att vi ens förstår varför, så framstår mina utrikesplolitiska kval ganska lama. Men - jag är övertygad om att du också tänker. Tänker på sambanden. Tänker på "Det Stora".
Så brukar det vara. Vi är inte alltid i fas, du och jag. Men vi brukar bli det.
Mina slutsatser blir kanske dina också:
- Jag avskyr att människor gör sig bra genom att göra andra dåliga
- Framhåll det du är bra på, Inte vad andra är dåliga på
- Vi vanliga människor är mänskliga, oberäkneliga – lev med risker, men kalkylera dem realistiskt
- Reptilhjärnan har inte alltid fel – du har all anledning att göra riskanalyser då och då i livet
- Lita på det du tror på - stå upp för det som ligger nära ditt hjärta
God natt, min vän. I morgon är en annan dag. En dag att omvärdera, synkronisera och ta ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar