Tanken går till den bästa TV-reklamen just nu: de små
blåbärsruskorna som ska växa upp och rota sig på sin egen plats.
Jag tänker att världen (livet) är fullt av små
blåbärsris-bubblor som far omkring i skogen för att hitta sin lilla ruta att
låta rötterna fästa vid.
Jag har gått som ”blåbärsris-herden” med tårar i ögonvrån
och ”vallat” – allt och alla; i långan tid. Jag har oroat mig, sopat banor,
letat efter rätt ställe. Lagom fukt, lagom sol, lagom skugga, lagom kärlek. Då –
när jag hittar den unika, bästa, verksammaste platsen – då kommer jag att släppa
taget med gott samvete.
Mitt bekymmer är just det - att det finns så många ”blåbärsbubblor”.
Jag ser dem överallt. Senast idag såg jag dem på jobbet. De far omkring
utan mål och styrning, utan bekräftelse och anknytning. Hur ska jag kunna
släppa taget? De behöver ju en ”blåbärsris-herde”.
I Ukraina kryllar det av ”blåbärsbubblor”. De sitter på
varsin sida om bäcken och glor på varandra i mossbelupen terräng. Då och då
får en bubbla spatt och vräker sina antocyanin-stinna
laddningar över motparten i anfallsförsvar. Enda effekten blir att deras egna kapillärblödningar
får fart.
De IS-anknutna bubblorna i världen har bestämt sig för att inga andra
blåbärsris-bubblor får finnas i skogen, så de river bladen av varenda granne de
ser – oavsett om de är av arten Vaccinium
myrtillus eller inte. Urskiljningslöst ödelägger de impediment, rikskog och
mo.
I Indien har blåbärsbubblorna totalt tappat greppet om vad
som är mänskligt eller inte. Manliga risbuskar slår ihjäl kvinnliga, efter
timmar av sexuell tortyr – med hänvisning till att flick-blåbär inte ska vara
ute efter klockan sex på kvällen. Som om en blåbärsplanta skulle kunna hitta
sin rot-plats på så kort tid.
Jag vet att jag som ensam herde inte kan rädda alla plantor som nu
är på väg att slå rot. Men var är alla andra herdar? I reklamfilmen finns det
minst två, plus en kavallerist. Det är väl en bra början?
Jag vill säga nej till de destruktiva, genetiskt skadade
blåbärsris-plantorna som löper amok. Samling vid pumpen, världens alla
blåbärsris-herdar. Nu tar vi dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar