Val och andra val....

Jag hatar blockpolitik. I Sverige finns bara två korgar att lägga sina ägg i. Det är ytterst frustrerande.

Jag tänkte, att nu vid 56 års ålder skulle jag göra ett genomtänkt och moget val – inte gå på känsla, mage och gammal vana.

Jag har följt partiledardebatter (lika inspirerande som att titta på färg som torkar…). Jag har kollat Youtube-klipp på alla företrädardebatter man kan tänka sig (lika hårresande som ett berg-och-dal-bane-åk för en höjdrädd…). Jag har lyssnat på mina ovänner och mina vänner. Jag har tittat på motioner som partierna lämnat på kommunal nivå (lika klargörande som ett polisförhör med en stupfull omhändertagen…).

Jag vet fan inte. Nu ska jag gå till val. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det går ju att ta reda på. Det som inte går så bra att kolla upp är varför jag för första gången tvekar i mitt val.

Tidigare har jag röstat med hjärtat. Jag kommer alltid att ha mitt hjärta till vänster. Jag har aldrig upplevt att vänsterregeringar har misslyckats. Därför tycker jag heller inte att Allians-regeringen har lyckats. Nja, inte bara därför. Jag har inte sett många bevis för att de svaga i samhället fått det bättre eller säkrare. Jag har kanske fått några kronor mer i plånboken, men inte mina grannar som är sjuka, arbetslösa eller ensamstående med låg inkomst. Och jag har faktiskt en solidarisk ådra….

I tidigare val har det handlat om ”rött block” (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet – och lite Miljöparti på kanten) och ”blått block” (Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna).

Enkelt. Om jag skulle vilja gå utanför min hjärtesfär och rösta borgerligt, så skulle jag välja Folkpartiet eller Centerpartiet. Folkpartiet för deras öppenhet i invandringsfrågan, engagemanget i skolfrågor och Marit Paulsens fantastiska gestaltande av kunskap och vetande. Jag tycker skolan är vår framtid. Viktigare fråga är svår att hitta. Centerpartiet för deras miljöfrågor och engagemanget i landsbygdspolitiken. Hela Sverige ska leva. Storstadsregionerna kan inte ensamma utgöra den svenska identiteten.

Men jag kan inte rösta på Folkpartiet eller Centerpartiet, för då kommer Moderaterna med på köpet. Kristdemokraterna går bort i första valet. Jag vill inte ha in ett konservativt parti i min regering.

Därför kan jag inte heller tänka mig att Sverigedemokraterna i regeringsställning – eller ens vågmästarroll. Det är ett av de mest konservativa partier Sverige sett sedan ”gamla Moderaterna”. Ultrakonservativt är ett uttryck som känns blekt i sammanhanget. Det går fetbort. Dessutom visar nästan alla debatter som filmats, att Sverigedemokratiska representanter inte håller måttet intellektuellt och kompetensmässigt. De vill jag inte – inte under några omständigheter – lägga mitt lands framtid i. Hellre konservatism à la Moderaterna – där visar det ju sig finnas kapacitet och kompetens, även om den används på lite annorlunda sätt än vad jag skulle vilja.

Men nu vill jag ju rösta efter hjärtat – det röda blocket. Går det? Måste jag på grund av den blockpolitik som förs rösta taktiskt? Hur röstar man taktiskt för att blockera Sverigedemokraterna? Det gäller med andra ord att skyffla fram det tredje största partiet.

För det första – gå och rösta! Det är förbanne mig din medborgerliga plikt!

För det andra – vilket parti ska bli det tredje största (och därmed få störst inflytande av de betydande partierna)? Följ opinionsmätningarna noggrant – ända fram till valdagen!