I valrörelsens sista skälvande....

I morgon går Sverige till val. Året är 2014. Det är 95 år sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor.

95 år sedan – det är fullt möjligt att det finns människor i livet idag som levt under helt andra villkor.

Hur gick det till, när Sverige blev demokratiskt?

Fram till 1918 hade vi en snårig och invecklad modell. En viss inkomst eller fast egendom garanterade en man över 21 år statlig rösträtt. Det gällde år 1866 ungefär 20 % av befolkningen.

Den kommunala rösträtten var än mer invecklad. Beroende på hur mycket skatt en man hade betalat beräknades det procentuella antalet röster som skulle kunna utdelas.

Valet i september 1917 blev en rysare. Sveriges riksdag fick en vänstermajoritet genom att liberalerna med Edén och Branting i spetsen roffade åt sig merparten av rösterna. De tillsammans krävde en omedelbar förändring av konstitutionen i form av allmän och lika rösträtt. Kungen, Gustaf V kämpade emot – en socialistisk majoritet kunde ju vara slutet på monarkin. Han fick dock ge sig för valresultatet och försöka hitta en strategisk väg i samarbete med den koalitionsregering (ledd av Edén och Branting) som tillträdde i oktober 1917.

Under koalitionsregeringens tid nådde den politiska kohandeln oanade höjder (av förklarliga skäl). En röra av givande och tagande ledde slutligen fram till att de lagtima riksdagarna 1919 och 1921 antog de grundlagsändringar som stadfäste Sveriges ”lära-gå-vagn” mot demokrati på riktigt: allmän och lika rösträtt – en röst för varje individ, oavsett inkomst, egendom eller kön.

 För många (merparten?) av människorna på jorden är detta ingen självklarhet. De betalar med fängsel och liv för att uttrycka sin åsikt om hur deras land ska styras. De sätter sina kroppar som måltavlor för att tränga sig fram till valurnor. De låter sig skjutas på öppen gata för att få världens uppmärksamhet riktad till deras samhällssituation.

Låt vara att vi i Sverige ännu inte lärt oss släppa taget om ”lära-gå-vagnen”. Vi har inte helt och fullt bottnat i vad demokratins själ består i. Människor i Sverige röstar idag på singular-frågor (ska jag ha råd att ha mitt barn i friskola, ska jag ha råd att åka till Thailand en gång om året, ska jag ha råd att leva Hollywood-fru-liv, ska jag ha råd att ha två bilar….?). Ingen röstar på den vision av ett samhälle som finns hos individen. Var vill jag vara med mitt samhälle om 50 år?

Med min historiska bakgrund är jag Edin och Branting evigt tacksam för att de tog mig bort från fängslet. De gjorde så att jag fick möjligheten att gå till valurnan i morgon.

Till dig som sitter med epoxy-lim i häcken (och härdningstiden har gått ut) i soffan och inte tänker rösta, vill jag bara säga: Fy skäms. Du tror att det fundament som svensk samhällsstruktur har idag är av Gud givet. Du tror att det bara är överbyggnaderna i form av småjusteringar man röstar om.

Om du bara visste hur fel du har. Med den politiska situation vi har i Sverige idag, så är det fler spelare på plan än du och dina IT-säljkompisar kan drömma om. 

Du röstar inte om en ny mobiltelefon-bonus eller en betald resa till Maldiverna: du röstar om hur du vill att samhället ska se ut på lång sikt. Längre än ditt eget liv, säkert.  Demokrati innebär ett ansvarstagande över tid – lång tid.

På måndag vill jag vakna upp till en repris av 1917 års kaos. En turbulent, men handlingskraftig koalition av vänster- och liberalpolitiska idéer som ska mynna ut i följande resultat:

• Starkt fokus på miljö och "hela-Sverige-lever"-politik
• Stark utvecklingslinje för skolan (vår framtid)
• Starkt ansvar för de svaga som lever marginaliserat
• Starkt fokus på de lågavlönade i offentlig sektor som stärker allas vår livskvalitet
• Starkt engagemang i likavärdesprincipen
• Stark hållning i frågan om öppen invandring (öppna gränser)

På väg mot ett samhälle jag vill leva i. Men du röstade väl på Sverigedemokraterna och gav dem inflytande nog att skjuta dessa fokusfrågor i sank? 

Läste du på innan du röstade?