After election - hang over...

Inga bilder idag - har inte ork att vara AD...

Jag är stolt över mitt historiskt svenska arv. Sprungen ur vallonska klen- och finsmeder och sörmländska lantarbetare och torpare tycker jag mig ha fått de bästa tänkbara förutsättningar för att gå in i 2000-talet. Råg i ryggen, förståelsen för utanförskap och kulturellt särskap, tron på den egna förmågan och oviljan att acceptera livsförhållanden skapade av övermakt.

Detta kokade kanske ner i den bild mina medarbetare gav av mig under en period: En egensinnig stridsvagn med ett mycket stort hjärta.

Jag öppnar gärna mitt hem. Här i huset har bedrivits vandrarhemsrörelse så länge jag har haft barn (drygt 20 år). Jag vet aldrig hur många vi blir vid middagen och heller inte hur många extramadrasser som ska släpas ner från vinden. Jag bjuder gärna till fest (om någon vill komma hit: the more the merrier) och ser gärna att jag avbryts i det jag håller på med till förmån för någon som tänkt titta förbi. De mötena berikar mig, ger mig energi och får mig att bryta ingrodda tanke-diken.

Jag lever gärna i ett samhälle som i högre grad fungerar så – duka till dem som kommer. Om skafferiet inte är dimensionerat den dagen, så delar vi på den fiskpinne vi har.

För jag äter hellre en del av en fiskpinne tillsammans med människor som kan ge mig berikning, energi och nya diken att larva runt i. Jag gör det hellre än äter oxfilé ensam.

Det är därför jag är socialist. Jag tror på människans inneboende vilja att dela. Dela med sig, dela med andra, dela av sig själv. Jag låter lite religiös – och visst är det så. Jag tror på människans inneboende vilja och kraft till förbrödring, livslinje, karma och gyllene regler.

Ikväll har 800 000 människor gått till valurnorna och lagt sin röst på Sverigedemokraterna. Ett parti som ”inspirerats av traditionella värdekonservativa idéer”. Ett parti som jag subjektivt upplever vilja stänga dörren till det samhälle jag vill leva i.

Jag känner inte att detta är rätt. Trots hemsidans försäkran om de traditionella värderingarna (”värdekonservativa värderingar” – vad sjutton är det?).

Jag är mållös. Förkrossad och känner mig hjälplös. Därför måste jag skriva detta långa inlägg för att försöka komma ut på andra sidan med någon slags konkreta idéer. Jag hoppas du vill/orkar följa med.

 

En av Sverigedemokraternas valfilmer handlar om begreppet ”rasism”. Man fastslår att rasism är vidrigt, att rasism har orsakat några av de värsta brotten i historien och aldrig får aldrig accepteras. Att det Sverigedemokraterna gör (värnar om vårt land, vår kultur, vår historia) aldrig kan betraktas som rasism.

Jag förhåller mig tveksam till den konklusionen. Det kräver ju att man konkretiserar vilken rasistisk gren man avser - biologisk rasism eller kulturell rasism. Gemensamt för de båda synsätten är att man bedömer individer efter vilka de är och inte efter vad de gör. 

Biologisk rasism skulle positivt kunna uttryckas som att "Jag tycker att nordamerikanska indianer är vackra". 

Kulturell rasism skulle kunna uttryckas som att "Jag tycker alla chilenare är opålitliga". 

Så fort man klumpar ihop människor utifrån biologisk eller kulturell status och uttrycker ett generiskt värde utifrån den ihop-klumpningen har man rätt att kalla sig rasist. (Nationalencyklopedin, Wikipedia, SvD, DN m fl).

Jag tror att både Jimmie Åkesson och hans väljare bortser från att begreppet ”rasism” kan ses i perspektivet kultur. Jag tror inte SD:s väljare är biologiska rasister – därtill är de för svenska. De har lärt sig genom åren att det inte är politiskt korrekt att tycka att människor med negroida fysiska attribut är läbbiga.

Att de däremot är kulturella rasister – det tror jag inte har landat i valkretsen ännu. Eller också har de förstått det och står för det. Men – märk väl – det ger en biljett rakt av till kvalomgången för ”rasism” i Val -Idol 2014.

Vi börjar med ett av Sverigedemokraternas viktigaste mål, nämligen att föra en ansvarsfull invandringspolitik genom att hjälpa människor på plats i stället för fortsatt massinvandringspolitik.

Den här är viktig – vad är ”massinvandringspolitik”? Jag har sökt i flera debatter, på flera websiter och i SD:s egna politiska utgåvor. Ingenstans finns en vetenskapligt godtagbar definition av begreppet ”massinvandring” (och ingen annan definition heller). Så där tog det stopp.

Då får vi tag itu med ”hjälpa människor på plats”. Bättre lycka där kanske?

Hjälpa människor på plats - med vad? Om vi tror att ”massinvandringen” till Sverige kommer sig av att människor vill ha ett bättre ekonomisk läge – då ska vi alltså se till att de får ett bättre ekonomiskt läge hemma. Så att de inte behöver ge sig iväg därifrån. Det blir svårt – drivkraften att emigrera är stor hos människor (se bara på den skandinaviska utvandringen till Nordamerika under slutet av 1800-talet). Vi har alltid rört oss så långt vi förmått för att få ett bättre liv. Men även om vi skulle försöka – vilka länder skulle vi satsa på? Pumpa in hur många miljarder i Sudan och Eritrea, så att regeringarna där bygger om sina sociala system så att folk kan försörja sig. Det känns som ett Sisyfos-arbete, Jimmy (googla…).

Om vi tror att ”massinvandringen” till Sverige kommer sig av att krig, regimer och sjukdomar får människor att lämna allt de har och ge sig iväg i dyra lastbilskonvojer och på rangliga medelhavsbåtar för att osäkert nå en destination de aldrig hört talas om – hjälp på plats? Hur ska Sverigedemokraterna verka för att regeringar i ämliga länder som Somalia, Syrien, Pakistan, Afghanistan och Liberia vänder sina strukturer – låter bli att kriga 365 dagar om året, skapar sociala välfärdsstrukturer, avskaffar mutsystem och inför gratis sjukvård? Ge mig de konkreta planerna, så kanske jag kan tänka efter ett varv till.

Det finns inga enkla svar på svåra frågor. Jag tror av hela mitt hjärta att ingen av människa född med friskt mod lämnar allt känt, allt älskat och allt av tradition upplevt – för att åka till Sverige. Så himla kul och välkänt och maxat är inte vårt land. Även om vi som bor här tycker det.

Den andra viktigaste frågan enligt SD:s hemsida är att ta krafttag mot brottsligheten.  

Krafttag mot brottsligheten måste tas genom att Polis (Polis med versal – grammatiskt sett ett egennamn alltså - riktigt viktig tydligen) och rättsväsende ges större resurser att motverka och beivra brott. Dessutom ska straffen kraftigt skärpas för att stå i rimlig proportion till det begångna brottet.

SD är fullständigt rustade för att ta itu med en grundlagsändring. Det är ingen liten pryl – vi snackar den trögaste byråkratin ever – vi ska ändra straffskalorna.  

Det framgår tyvärr inte för vilka brott SD tycker att straffskalorna ska ändras. Är bokföringsbrott för lite hypade? Kanske ska det kosta 10 år att fiffla bort en nolla i fotbollsklubbens redovisning eller 20 år för att spotta en polis (för de var ju så viktiga att de skrevs med versaler i valmanifestet) i ansiktet?

En svensk man som våldtar en somalisk flicka kanske ska belönas? Med tanke på att flickan kanske borde ha fått hjälp hemma i Somalia så att hon stannat kvar där och inte åkt hit, så kanske det är förståeligt att det blir krångel när hon väl kommer hit? Inte vet jag…..

Den tredje frågan som SD lägger upp som viktigast är omsorgen om de äldre. De äldre ska ges en trygg och värdig ålderdom genom att vården och omsorgen förbättras, maten får högre kvalitet och sociala aktiviteter erbjuds. Dessutom ska inte pension straffbeskattas.

Nu är vi på gång här. Jag har letat efter definitionen av ”straffbeskattning”. Ingen riktigt hållbar definition kan jag hitta, men väl en förklaring av modellen. I Sverige betalar pensionären i år 11 procentenheter högre skatt än en löntagare. Inget annat västeuropeiskt land behandlar sina pensionärer på detta vis, skriver Curt Persson, PRO.

Detta är en fråga som rört upp känslor hos hela det röd-gröna blocket. De menar att före regeringsskiftet 2006 beskattades lön och pension lika. Idag är Sverige, enligt en undersökning från PRO, ett av få länder i världen där pension beskattas hårdare än lön. Alltså ingen unik SD-fråga.

Min konklusion är att SD:s viktigaste två frågor (hjälpa människor på plats i stället för massinvandringspolitik och krafttag mot brottsligheten med hjälp av straffskaleändringar) är icke-frågor. Två så stora frågor att de skulle kräva nationell samling, inte ett ytterlighetsparti (eller ens majoritetsparti) för att klara ut. Stora tankar, stora universella tankar måste till för att placera in Lilleputt-Sverige i det spektrat. SD har heller ingen aning om hur detta enorma konstitutionella uttag ska finansieras. Skatter, någon?

Den tredje största frågan (äldreomsorgen) delas av i princip alla etablerade partier – uttryckt av i alla fall Socialdemokrater, Vänsterpartiet och Centerpartiet). Inte heller här finns några budgetförslag. ”Vi har en heltäckande politik” säger SD. Jag håller med till 100 %. Om man håller med om att tanke är bättre än reella förslag.

Som någon slags konstig och populistisk twist sträcker man slutligen ut en hand till alla (oinsatta, opålästa men välmenande) djurvänner och säger att man vill förbjuda all form av ritualslakt i Sverige.

Jag hoppar till av förvåning. Vad är detta? Det viktigaste SD har att brottas med är den massinvandring de tycker finns, de fjompiga straff man får i Sverige när man begår brott och den brist på värdighet våra gamla lever i. Så plötsligt är djurslakt i fokus. 

Jag tycker frågan är viktig. Men jag förstår inte graden av konkretisering här. Det blir ett intellektuellt hopp – av stora mått. Tur att jag har stor intellektuell spänst. J

Ok, då går vi på det igen. Vad är ”ritualslakt”? Vems ritual? Slakt var och hur och när? Jag förmodar (fy på mig) att man tänker främst på Halal-slakt.

Nå. Tre fjärdedelar av Sveriges befolkning har inte kommit i kontakt med Halal-slakt annat än på delningar på FB. Där råder ”sista-nudd-hierarki” – det vill säga sista man att kommentera har rätt. Ingen läser på, ingen går till botten med ämnet.

Låt mig ändå säga, att i Sverige är det förbjudet att slakta djur utan bedövning. Djur ska skyddas från onödigt lidande. Därför ska djur alltid bedövas före slakt i Sverige. Djurskyddslagens bestämmelser om att husdjur ska vara bedövade när blodet tappas av och att andra åtgärder vid slakten inte får vidtas innan djuret är dött innebär en konflikt för vissa religiösa slaktmetoder såsom traditionell slakt av obedövade djur. Men det spelar ingen roll. Djur som slaktas i Sverige ska vara bedövade. Punkt. Jordbruksverket har talat.

Och även om någon slarvar: Ett djur som slaktas med vanliga svenska metoder ser ofta sina artfränder dödas. De som går före i kön går ned på knä. Ett djur som slaktas Halal förblöder. Jag tror djuren i de olika slaktsituationerna vet och mår dåligt. 

Har du problem med hur djuren mår vid slakt (Halal eller inte) – bli vegetarian. Ställ dig på djurens sida. Det behöver du inte SD till – det klarar du med vanligt djurvett.

Idag, den 14 september 2014, har 800 000 människor gått till valurnorna och lagt sin röst på Sverigedemokraterna. Ett parti som ”inspirerats av traditionella värdekonservativa idéer”. Ett parti som jag subjektivt upplever vilja stänga dörren till det samhälle jag vill leva i.

Jag är mållös. Förkrossad och känner mig hjälplös. Genom att skriva detta långa och krävande inlägg har jag ändå lyckats reda ut för mig själv vad jag tycker. 13 % av svenska folket anser att:

• massinvandring är skit (utan att ha fått en vetenskaplig, empirisk förklaring av vad massinvandring betyder)
• hjälp på plats är grejen (utan att ha satt sig in i vad det skulle kräva av Sverige som nation att agera för hjälp på plats – beroende av anledningen till utvandringen – och väga det mot kostnad/nytta i den invandringspolitik vi har idag)
• krafttag mot brottslighet behövs (utan att ha tänkt igenom den parlamentariska kraftansträngningen vad gäller grundlagsändring, bedömning av skalor mm)
• frågan om äldreomsorg är en SD-fråga, trots att den drivs hårdast av de partier som hittills varit i opposition
• Halal-slakt ska förbjudas (när Halal-slakten är den av mest fokuserade slakten, trots att all slakt borde ha ett starkare skydd – om vi nu ska äta kött)

     Allt detta tyder enligt mig på att vi väljare inte är tillräckligt engagerade och pålästa. Att driva ett företag med demokrati är en heltidssysselsättning. Ett livsverk. Inte något vi gör med armbågen. Hur går vi vidare nu? Vi behövs alla i det arbetet.