Vice Versa - en tanke en varm julikväll

Konflikter. Vi drunknar i dem, översköljs, avkrävs ställningstaganden, Hur ser det ut den 24 juli 2014 – i mitt perspektiv (det vill säga det vita, medelklassiga, halvt intellektuella)?

Vi samlar på konflikter, vi människor. Finns de inte, så hittar vi på dem. Vi laborerar med två huvudsakliga konflikttyper för att tillfredsställa två huvudsakliga behov:

Konflikter på distans

För att tillfredsställa behovet av att erkännas som intellektuellt flexibla och globalt medvetna individer letar vi upp,brukar och vidarebefordrar vi distanskonflikter,  i syfte att vässa våra internationella ställningstaganden. Visa upp vårt globala intresse – vårt världsomspännande (men begränsade) kunskapsfält.

Jorå – jag vet minsann allt om Syrien. Det är ”X” fel att det ser ut som det gör, och även om jag inte fattar hälften, så skriver jag nu i kommentarsfältet i Aftonbladets artikelpublikation. På nätet. Med OpenID ”KrösaMaja”. Då behöver jag inte ta ställning i det verkliga livet sen. På grillfesten med grannarna. På släktträffen i samband med att kusin Lottas unge Eva ska konfirmeras.
”Anonymous is the new black.” Coolt. Uppstudsigt. Raggar-stukigt. ”Hands held high”….. Vi har massor att välja på idag:

Konflikt	Status	Kommentar
Hamas - Israel	Duce	Lika skit… svårt att välja.
Syrien – resten av världen	0 - 10	Ja men….
Isla - Kristendom	Jorå’satt….	Kan för lite.
SD- V	1 - 1	Opinionsmässigt 2014-07-24. Personligen: 0-1 000 000

Kontentan, då? I mitt perspektiv:

För att vinna respekt i ”distans-konflikten”: Ta av rånarluvan. Stå för det du säger och tycker, även om det skulle kunna tänkas gå i motsats till grill-kamraternas ställningstaganden. Be a man….Det här sättet att hantera världen kan ses som en easy way out – ett enkelt sätt att ”tycka”. Tänk igenom, lägg till din erfarenhet, lyssna på andra. Var ödmjuk och källkritisk.

Nära konflikter

För att tillfredsställa behovet av att erkännas  som gruppmedlemmar, socialt kontextuella och likasinnade letar vi upp, brukar och vidarebefordrar vi nära konflikter, i syfte att stärka våra närrelationer genom igenkännandets pedagogik. Vi accentuerar situationer för att skapa konfliktkänsla – sambons alt. makens oförmåga, grannarnas musikvanor, luddfiltren i torktumlarna, medresenärers väskor på säten i kollektivbussar, stadens oförmåga att snöröja vintertid, arbetskamrater som maskar och/eller begår tjänstefel.

Fortfarande på distans. Vi skickar insändare till tidningar, lokalpress och regionpress. Vi sätter upp lappar i trappuppgången (undertecknade med ”openID – ”KrösaMaja”) och gnäller i andra hand till chefer, kommunalråd och stadshustjänstemän.

I vissa trängande konfliktfall kan vi inte förlita oss på ”openID”/pseudonym/anonym-tricket. Vi måste helt enkelt blotta strupen. Men då gör vi det i det kända, socialt accepterade forumet: tjej- eller killgänget eller bland likasinnade i fikarummet på jobbet (förlitandes på en bräcklig, oförankrad lojalitet).

Gnissel, gnäll, bak-taleri, illojalitet. Skulle man använda de epiteten utanför ”när-konfliktens igenkänning”, så skulle alla av oss slå bakut. Men när det sker innanför ”tjej/killgängets” murar – då är det OK.

”Min kille är helt dum i huvudet. Han fattar ingenting. Han hör inte ens när jag ber honom göra någonting. Och när jag vill att han ska säga att jag är den enda på jorden – då säger han att jag duger.” Och alla närvarande tjejkompisar suckar och stönar och visar sitt igenkännande och sin sympati.

”Ja, du vet – hon bölar och tjuter bara man säger att man ska ut med grabbarna en kväll. Och du vet – om man säger att hon är snygg som hon är, så svarar hon bara med att jag menar att hon egentligen inte är snygg utan att jag tycker hon duger. Men duga är ju inte detsamma som att vara snygg, tycker hon. Ja, du vet – det spelar ingen roll vad jag säger.” Och alla närvarande killar suckar och stönar och visar sitt igenkännande och sin sympati.

” Du vet X – han är så himla konstig. Det känns som att han går bakom ryggen på oss andra, men chefen märker ju ingenting.” Och alla närvarande arbetskamrater suckar och stönar och visar sitt igenkännande och sin sympati.

Så träffas man, alla paren i vänskapskretsen. Då håller alla god min. ”Ingen vet att alla sa, alla vet att ingen sa….” Av tjatet, gnatet, gnället och konflikterna finns inget spår.

Och så träffas man alla arbetskamrater på afterwork eller arbetsplatsträff. Då håller alla god min. ”Ingen vet att alla sa, alla vet att ingen sa….” Av tjatet, gnatet, gnället och konflikterna finns inget spår.

Kontentan, då? I mitt perspektiv:

För att vinna respekt i ”när-konflikten”: Ta av rånarluvan. I första skedet: Prata med den det berör – inte mig. I andra skedet: Gör dig av med dina relations-tjuvar. Det är inte mitt problem att du inte kan säga nej, sätta gränser och/eller stå för vad du tycker.

Jag hjälper dig gärna med argumentation. Jag hjälper dig gärna med sortering, logistik och självkänsla.
Men jag kan inte vara ditt gnäll-dike. Jag har nog med min egen ”källsortering”.

Jag önskar att någon hade sagt det  här till mig för ett par år sedan. Då hade mina vänner mått bättre/varit mindre belastade idag.