Spy-bollar i försommaren

Våren har gått mot sitt årliga öde: slutet. Sommaren vaknar och nu är tid för allt som aldrig blivit tid till.

Nu ska det sociala nätverket skakas liv i. Nu ska den sociala kompetensen bevisas, fritiden bejakas och roligheterna losskastas.

Samtidigt står kunderna till knäna i ofullgångna projektfoster, uppdragsembryon och illasinnade halvårsredovisningar. – Hjälp, skriker de. Det här går aldrig – och skulle det gå blir det inge’ bra!

Det är bara att kavla upp ärmarna, stoppa Spotify-lurarna i öronen och skärma av den ljusnande framtid, den späda grönskan och fågelkvittret.

Idag har katten burit in tre skogsmöss och två sorkar. Han har nogsamt städat bort allt utom gallorna (heter det så i pluralis – förlåt, i modernt språk ”plural”). Han sover nu gott på altanen, men han kommer att kräkas bollar i natt.

Lite som jag själv känner det, faktiskt. Jag jagar och jagar, drömmer på nätterna om leveranser, räknar bara det jag aldrig hinner, slukar byten med ull och hår – utan att tänka på den mentala matsmältningen.

Vilka är mina spy-bollar? Antagligen alla mina sjukdomar. Det är min kropps sätt att tala om att det finns osmälta rester att hantera. När jag inte bryr mig, så hanterar den det utan min medverkan: skov.

Så här i den begynnande sommaren känns vintern avlägsen. Men det är dags att planera för den redan nu, om den inte ska bli som den förra: en plåga. Inte bära in några kadaver, inte samla på sig skräp som ska bli mentala spy-bollar.

Jag tror jag skiter i leveranser, processer, prestationer den här helgen. Jag ska istället försöka hitta på ett ”Bengt Grive”-namn på nyansen som de späda ekbladen på trädet framför mig just nu har. Jag ska gå ut i skogen och titta på de första förvirrade myrorna, ovant omkringvinglande på halvvarma barrstigar. Jag ska ta den där promenaden i Hedvigslundsparken och ta bilderna till Facebook-sidan. På söndag ska jag åka till kusin Kalle i Strängnäs och planera kusinträff.

Inga spy-bollar här, inte. Pilutta dig, katten. Du får hulka ensam.