Stockholmstrafikens positiva inverkan på Karma

Idag är en dag att minnas. Jag försov mig två timmar, ödslade värdefull tid till ingen nytta i bil- och tunnelköer, fick parkera en mil från min tänkta destination och fick ta kollektivtrafik i stället och inte hann äta vare sig frukost eller lunch i min iver att försöka hinna i tid till kund. På grund av allt detta bröt jag också ett av de få löften jag tänkt hålla detta år.

Trots allt har det varit en bra och historiskt positiv dag. Trots att alla planerade leveranser gick åt pipan, så föll ändå flera av de tänkta effekterna ut. Skicklighet eller tur? Who cares…?

Några av effekterna som föll ut idag:

Jag har lärt mig mer om Stockholmstrafikens mysterier:

• I Stockholmstrafikens mönster finns inga ”säkra perioder”
• Är det mycket trafik stängs tunnelsystemet av
• Stängs tunnelsystemet av, blir det mycket trafik på alla andra ställen
• Blir det mycket trafik på alla andra ställen, blir det omöjligt att ta sig diagonalt i regionen
• Måste man förflytta sig diagonalt i regionen har man planerat sitt boende fel
• Har man i Storstockholm planerat sitt boende fel, bör man ha gott om tid och en automatväxlad bil
• Har man inte en automatväxlad bil, kommer man snart att slita ner lamellerna
• Sliter man ner lamellerna kommer bilen snart att stå på verkstaden
• Hämtar man ut bilen från verkstaden blir det dyrt
• Blir bilen dyr att lösa ut kommer man snart inte ha råd att ha bil
• Har man inte råd att ha bil måste man åka kommunalt
• Vänta nu… Det var ju det jag var tvungen att göra till slut, efter att i en och en halv timme försökt ta mig fram diagonalt med bil…?

Alltså har jag löst mysteriet med Stockholmstrafiken:

• Det spelar ingen roll vad tanken eller behovet var från början: Planera med marginal för att åka kommunalt. Åk inte bil.

Jag har lärt mig mer om mödraskapets mysterier:

På grund av att många andra saker inte gick i lås hann jag möta upp en av döttrarna för stöd, fika och småprat. Jag fick en tids ögonkontakt, fick nosa på hennes hud och krama om hennes späda axlar och ta del av ett ögonblick i hennes liv.Tänk att man kan känna igen sin ”unges” doft, trots att frigörelsen har pågått i så många år. En 20-årings kropp har spåren efter de första förnimmelserna – de första igenkännandenas revirmarkeringar där på förlossningsbordet. Vi hör alltid samman, fast i olika faser och i olika konstellationer. Vi känner igen varandra på doften. Så gott att känna, så bra att igenkänna.Jag älskar och tacksägelsesjunger, att jag har tre dofter, tre liv, tre döttrar att känna igen.

Jag har lärt mig mycket om konsumtionens mysterier:

På grund av att många andra saker inte gick i lås hann jag svänga in på Din Sko och ta hand om ett alltmer akut behov – skor efter årstid. Jag insåg nu i den varma helgen som förled, att jag inte kan gå i läderstövlar länge till. ”Jag måste skaffa mig ett par lättare skor” har jag ylat i hallen ett tag. Nu blev det tid.

Inte kunde jag bestämma mig. Jag ”överkonsumerade”. Jag hittade tre par som jag tyckte var OK, både för mina ank-fötter, för årstiden (kanske också lite överlappande) och för priset.

Så jag tog alla tre. Men –märk väl – först efter en halvtimmes dväljande: konsumtionshysteri, miljöpåverkan, ”behöver-jag-verkligen-alla-skor”, ”vad- skulle-de-fattiga-i-Calcutta-säga”,  ”behöver-inte-barnen-skor-före-mig” och så vidare.

På darrande mamma-skamliga rödvinskommunistiska ben vinglade jag ut från affären med en kasse full med tre par skor. Hjälpligt rättfärdigande mitt köpbeteende med att ”jag brukar ju aldrig göra så här”…..

Väl hemma räknade jag in de nyvunna sko-kamraterna i den befintliga skaran, och summerade kalaset till 10. Plus två par vinterstövlar.

Vad tycker du? Är det OK för en medelålders, vänsterorienterad, miljömedveten och självutplånande tant i storstaden att inneha sammanlagt 12 skodon?

Jag har lärt mig mycket om vad som är viktigt i livet:

Jag känner det som att kontot ligger på plus idag. Min bästa vän med ”gubbe”, min bästa son med familj och min kära doftranka (ovan nämnd) till unge med "gubbe"kommer att gästa mig i morgon på Valborgsmässoafton. Då spelar bilköer, kunder, tidspress eller regionala lokationer inte någon roll. Ingen alls, faktiskt. 

Då är livet bara himla skönt. Och så har jag ju skorna...... :)