2013 års längsta inlägg: Amanda Johansson och gnäll och gnissel

Vi klagar och gnäller. Och det är egentligen inget fel med det. Viljan att utvecklas, lösa dagens problem och se en bättre framtid har varit den drivkraft som fört mänskligheten framåt i miljoner år.

Men ibland skulle jag ändå vilja få hejd på gnisslet. Om inte annat för min egen sinnesfrids skull. Min vän A gav mig för ett tag sedan ett lila plastarmband med texten ”A complaint Free world.org”. Tanken är att om man faller i diket och klagar av gammal vana, så måste armbandet byta handled. Det innebär med andra ord en aktiv handling. Det armbandet har jag burit i princip varje dag sedan jag fick det. Och det har faktiskt hjälpt. Jag tror det är just det där tvingande, praktiska momentet att byta handled som är tricket. Man tänker efter ett varv till innan man öppnar munnen. J

Varför detta då? Jo, för min del handlar det om att det man sätter ord på blir en slags sanning. Lite som att bränna en dvd-skiva. Till slut vet man inte om det är eländets storhet eller det faktum att man sagt det så många gånger att det blivit sanning som gör att man mår dåligt. Låt bli att uttala det högt – gör en uppskattning av ”krisvärdet” en gång extra - innan du ger luft åt gnisslet, så kanske det förlorar på walk over.

Jag skulle vilja kunna berätta för dig varför jag tycker detta är viktigt just nu, ikväll. Men det kan jag inte – för då bryter jag ett förtroende. Det jag kan säga är, att de unga människor jag har i min närhet för närvarande inte gör mig avundsjuka. Jag önskar inte en enda sekund att jag var i deras livsålder. Jag är bara glad att jag lever nu, efter så många år och med den erfarenhet jag lyckats samla på mig.

Men – jag vet att de läser min blogg då och då, och därför ska jag ge dem ett perspektiv:

Sagan om den fantastiska barnmorskan Amanda Johansson:

Johan Peter Danielsson, f. den 16 mars 1831 är född i Nye församling i Jönköpings län. Där är också Anna Stina Johansdotter född, den 21 mars 1842. De gifter sig 1858.

Nye är vid tiden en fattig trakt. Husförhörslängderna är fulla av backstugor, sida upp och sida ner. Men Johan Peter äger ½ mantal av Säfsebo i Ramnäs rote, så de klarar sig bra. Han bor där med hustrun och de tre barnen, 1 son och 2 döttrar.

Den 21 november 1864 föds det fjärde barnet, en flicka. Hon får namnet Amanda Vilhelmina. Efter henne kommer ytterligare tre barn, alla söner.

Förutom familjen på 9 personer finns här också fem pigor och två drängar. Det ½-a mantalet räcker för att försörja dem alla. (Lite krångel blir det dock på gården, när en av pigorna (Anna Catarina Danielsdotter) döms för barnamord och hamnar på ”straff- och arbetsfängelse” i 6 år.)

Under perioden 1875 – 1876 dör två av döttrarna och en av sönerna. 1877 kommer dock en ny son. Den sonen dör också, 1878. Men det kommer nya barn: en son 1879 och en son 1881.

1882 flyttar den första av ”de gamla” barnen ut till Amerika, och 1883 följer ytterligare ett, en dotter i samma spår. Gården fylls dock på lite, för 1884 kommer en liten dotter.

1885 flyttar ytterligare ett barn ”over there”, och en annan av döttrarna gifter sig i granngården och flyttar samma år, dock inte så långt från mor och far. Senare 1885 kommer den första emigranten hem igen. Om henne finns antecknat att hon ”saknar hinderslöshet för tiden från 1883 – 1885, under vistelsen i Amerika.” [Det innebar förmodligen, att hon aldrig kunde gifta sig här hemma i Sverige – min not.]

I Husförhörslängderna för tiden 1887-1894 kommer inga nya barn. På Amanda finns antecknat: ”bet. till barnmorska.” [Hon har alltså fått antingen prästbetyg för att kunna utbilda sig, eller så har hon fått sin examen – min not.] Amanda skrivs ut 16 oktober 1889 till Klöfsjö i Jämtland. Hon flyttar in på Nr 13 i Klöfsjöbyn den 20 oktober 1889. På samma ställe bor en ’Bonde Jonas Halfvarson och hans hustru Sigrid Göransdotter’. De kommer att få en viss betydelse i slutet av den här berättelsen.

Den 27 mars år 1891 gör Amanda något oväntat. Hon flyttar ut från Klövsjö med destination Knäred i Hallands län. Hon flyttar dock aldrig varken in eller ut i Knäred, utan skrivs tillbaka i Klövsjö redan den 28 juni samma år. Hon har varit borta i 4 månader och flyttar in på Nr 13 igen. Den 2 augusti samma år gifter hon sig med småskolläraren Per Andersson och flyttar till honom i Folkskolehuset, nr 14.

Så långt verkar allt vara bra. Amanda, sprungen ur en fattig trakt med många syskon och döden lurande i barnsängarna, blir kvar hemma i alla fall till dess hon är 23 år. Hon blir barnmorska och får sin första tjänstgöring i Jämtland som 25-åring. Tiden mellan 1887 och 1889 utbildade hon sig antagligen. Troligen var hon då i Stockholm, eftersom att barnmorskeutbildningen inte fanns på så många platser vid denna tid. Inne på sitt 2:a år i tjänst möter hon Per som också har en position i det lilla Klövsjö och de gifter sig.

De enda märkligheterna kring Amanda är hennes fyramånaderstripp någonstans där hon aldrig bokfördes i flyttlängderna, mer än ut och in hemma i Klövsjö. Vad handlade det om? Vi ska se om vi inte hittar ett spår att spekulera kring.

David

I Födelse- och dopboken för Nyköping Västra Stadsförsamling anges att ett gossebarn, David, fötts. På honom står: Föräldrarna okända (se p. 575). 2 qv 82. (uppgift å moderns namn och adress finnes i slutet kuvert.)

I det slutna kuvertet (som det finns bild på i födelseboken) ligger ett skrivpapper med texten:

”Barnmorskan Amanda Vilhelmina Johansson från Nye församling af Jönköpings län. Gossebarnet David född den 14 Augusti 1889, I Nyköping Repslagaregatan 82”.

På den angivna sidan 575 i Församlingsboken hittar vi David som fosterson till den ”egna stenarbetaren Gustav Gustafsson Berg med fru”. David skrivs ut till Klövsjö i Jemtland den 25 juni 1891.

Men han kommer inte in i Klövsjö förrän 24 juli 1892. Då skrivs han in på sidan 225 i Husförhörslängden. Där bor Amanda med maken Per. David antecknas som fosterson.

David och Amanda tillsammans

I Husförhörslängden för åren 1883-1899 är Amanda fortfarande gift med Per och barnmorska till professionen. Familjen utökas med John Folke 1893, Anders Gottfrid 1895, Ester Kristina 1897 och Oskar Vilhelm 1899. David står som fosterson.

Den 23 oktober dör David, bara 5 år gammal, i lunginflammation. Trots att han står som fosterson på den sida där bara Amanda, Per och ”syskonen” finns, skrivs han i Dödboken som ”fosterson till Bonden Jonas Halvarsson och hans hustru Sigrid Göransson i Klövsjöbyn.”

Kommer du ihåg dem? De bodde på samma ställe som Amanda innan hon gifte sig med Per, på Nr 13 alltså. Jonas och Sigrid bor kvar där, men ingen David finns där. Han finns hos Amanda….

Amanda med familj efter David

1908, den 17 september kommer Amanda inflyttande till Karlstorps Prästgård (sid 170) i Jönköping. Med sig har hon alla barn, plus två nya – Svea, född 1901, och Anna, född 1903. Johan Helge blir inskriven på egen rad som ”John Helge”. Per kommer året efter, den 7 augusti 1909.

De flyttar till Kråkshult Dal 1 augusti 1912, men tillbaka till Karlstorp (Gripslund) i oktober 1916. 1920 går flyttlasset till Karlstorps kronogård, lägenhet Sunnanbolet. Där dör Amanda 1923-10-22 av Pancreatitis acute, dvs akut bokspottkörtelinflammation. Sonen Anders Gottfrid studerar vid ”seminariet”. Johan Helge står som "invalid” och i senare FSB som ”sinnesjuk”.

Per och alla ”barnen” (utom Johan Helge som är intagen på hospital) flyttar till Eksjö under åren 1926 och 1927. Per, Svea, Anders Gottfrid och Oskar Wilhelm kommer till Eksjö Marieberg 9 oktober 1926 och Anna kommer från Ingatorp den 23 oktober. Ester kommer året efter, 2 apil 1927.

Svea blir kokerska och gifter sig 1927 och flyttar tillbaka till Karlstorp. De andra sprids mot Nässjö, Brännkyrka och andra ställen. I mars 1927 dör Per i ”åderförkalkning”, 4 år efter hustrun.

Spekulationer – eller tänkbara scenarier

Fram till nu har alla uppgifter hämtats ur kyrkböckerna. Men nu måste vi ta till fantasin:

• När Amanda åkte till Stockholm för att utbilda sig till barnmorska blev hon gravid (i slutet av 1888). På barnmorskeutbildningen krävdes ”sedlighet” för att både komma in på utbildningen och för att få ta examen. Amanda hamnade i ett mindre bra läge.
• Amanda fick sin examen och sin första tjänstgöring, men åkte inte direkt hem till Nye. Någon ville hjälpa henne, så hon tog sig till Nyköping och födde David. Denne någon hjälpte henne också så, att hennes uppgifter fick bli skyddade.
• Sedan åkte Amanda hem till Småland, skrev ut sig från Nye och for till Jämtland. Kanske träffade hon Per ganska snart och insåg att hon inom rimlig framtid skulle ha ett tryggt hem att visa upp för barnavårdsnämnden i Nyköping. Hon gjorde ett första försök i mars 1891 och åkte ner för att ta hem David. Det kunde hon inte berätta för ”gubbarna” i Klövsjö som trott sig kontraktera en vandelfri barnmorska utan mörka hemligheter från förr. Därför låtsades hon att hon skulle flytta till Knäred.
• Det gick inte som hon tänkt i Nyköping. Kanske var det för att Amanda ännu inte var gift, eller också var det något annat som gick snett. Amanda fick åka hem till Klövsjö utan sin son.
• När hon kom hem till Klövsjöbyn nr 13 grät hon ut hos Sigrid, Jonas Halvarssons fru. När Sigrid förstod hur det stod till, insåg de båda luttrade kvinnorna, att i detta stelbenta 1800-talspatriarkat skulle Amanda få svårt att få hem David. De kom då på en briljant idé:
• Sigrid och Jonas var båda vandelfria och ansedda i Klövsjö. De skulle ta David till sig som fosterson. De var ju grannar och Amanda skulle få full tillgång till sin son.
• Nu blev det dock en helt ny process, där makarna Halvarsson/Göransdotter skulle granskas och godkännas, och den processen tog nästan ett helt år. Under tiden hann Amanda och Per gifta sig och flytta till ett gemensamt hem, också det granne till Sigrid och Jonas. Den 24 juli 1892 kom äntligen tåget med David, och han fick flytta in hos Amanda.
• Hur det kom sig att ingen under husförhören misstyckte, att David skrevs på nr 14 i stället för på nr 13 – det vet ingen. Kanske hade prästen ingen koll på vem som hade tagit dit David. Eller också struntade han i det – bara barnet blev omhändertaget, så att han slapp koppla in socknen.
• Det verkliga förhållandet uppdagades först när David dog som femåring.
• Jag hade hoppats att Amanda skulle få leva ett långt och lyckligt liv med sin Per och sina många barn. Det skulle hon ha varit värd - hon gjorde som jag ser det allt hon kunde efter tidens förutsättningar för sin ”oäkta lille David”.
• Nu blev det inte riktigt så. David dog som liten. Hennes andra sex barn växte dock upp till vuxna. Per miste troligen arbetet i Klövsjö och familjen fick flytta. De valde att återvända till Amandas hemtrakt. Att Amanda dog redan som 59-åring och inte fick njuta av sin familj är tragiskt. Men hennes förstfödde tog kanske emot henne?

Våra 2000-talsliv tycks mig tämligen enkla och ansvarslösa om jag jämför med barnmorskan Amandas krångel och uthålliga problemlösningssituation.Trots mitt lila armband hemfaller jag någon enstaka gång åt tandagnissel, men då byter jag handled och tänker på Amanda. Kära ungdomar i mitt kök - skänk Amanda en tanke då och då, så slipper ni byta handled så ofta.