Det är ändå lustigt, hur vissa händelser blir till minnen som
utan att man är medveten om det förändrar ens sätt att se på livet och
omvärlden.
Idag kom jag ihåg en sådan händelse. Jag berättade den för
en av mina döttrar – som en rolig anekdot. Först senare, när jag tänkte på den
igen, slog det mig. Att jag genom att ha fått uppleva det faktiskt format en
egen tantra; en lärobok, ett rättesnöre. Utan medvetenhet har den format min
själ och mitt görande, min syn på omvärlden.
Coolt.
I Raxaul, en liten gränsby mellan Indien och Nepal, sökte vi
efter något att äta. Utanför en liten restaurang vinglade några pinnstolar runt
ett skrangligt bord på den smala trottoaren. En uteservering ”Indian Country
Style”. Vi slog oss ned, beredda att strax beställa den evinnerliga linsgrytan Dhal
och thé.
Lugnet förbyttes i ett rasande oväsen inifrån
köksregionerna. Plåtkarotter slog i golvet med kyrkklocksklang, glas krossades,
kvinnor tjöt och män skällde. Svängdörrarna slogs upp och ut kom – med blixtens
hastighet – en råtta i storlek som en mindre katt, med tarmarna släpande i
stengolvet. Den sprang för det lilla liv den hade kvar mot gatan. Efter kom en
ilsken servitör, med disktrasan i högsta hugg. När råttan passerade vårt bord
kom servitören ikapp, dängde till den söndriga råttan med trasan, så att den
gjorde en roll värdig en Tiger Moth under uppvisning och sedan kraschlandade
mitt i gatan.
Så fick servitören syn på oss – de enda gästerna. Hans ilska
förbyttes i ett vänligt grin, han skakade disktrasan, vek prydligt ihop den
till en liten fyrkant, böjde sig över bordet och torkade noggrant av det, la
huvudet på sned och frågade: ”Vill ni äta?”
Vi svarade lite för snabbt: ”Tack, bara en kopp thé.”
Så vad är det då som blivit ”min lärdom”?
- Låt dig inte störas, när du ska ta om hand dina verkliga behov (man blir inte mätt av thé)
- Bry dig inte om vad som finns i andras disktrasor (metaforiskt sett)
- Slå inte på redan trasiga saker – du blir bara trött och smutsig och tappar fokus
- Om du måste exponera din skit – gör det med struktur och värdighet (vik ihop det snyggt och le vänligt)
Men mest av allt lärde det mig att se saker från olika
sidor. Se att verkligheten har många ansikten, många bottnar och kan vara helt
olik min egen. Utan att jag behöver låta bli att ”äta”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar