I nöd och lust

Med 15 000 i kvarskatt och livet fyllt av medicinska behandlingar för att motverka tarmtömningar ter sig vardagen just nu allt annat än tjohej.

Det är 20 kg och ett antal somrar sedan jag utbrast i tillrop av den positiva sorten inför tanken på ledighet,

umgänge och personlig utveckling. I takt med en alltmer utarmade privatekonomiska situationen i kombination med den fallande fysiska orken blir tillropen och bifallen alltmer lågmälda.

För ett antal säsonger sedan var flaggan i topp. Jag bjöd till stort midsommarfirande. Ett bredspektralt fält av inbjudna tackade Ja och Nej till samvaro, men slutresultatet var överväldigande. Grillkvällarna på altanen stod som spön i backen och TP-turneringarna trängdes runt köksbordet.

Det var tider det.

Nu har jag inte längre råd att vara bredspektral. Medicin- och sjukvårdskostnader har tärt på kapitalet, och några års ackumulerade kvarskatter har dränerat möjligheterna till generöst umgänge.

Nu befinner jag mig med andra ord i ensamt majestät i planeringen av årets kvarvarande helger och semester.

Alla relationer har en släng av ”nöd och lust”. Om man tänker efter är det väl så?

Tack alla ni som var med i ”lust”. Jag – liksom de flesta av mina medmänniskor - har tyvärr inte många att tacka som på ett reellt sätt utmärkte sig i ”nöd”.

    

Det verkar m a o som mitt Karma är dåligt. Crap….