Sentio - ergo sum

På rygg, med ansiktet vänt mot himlen – mot solen, regnen, molnen, åskan och blixtarna.

Magen oskyddad och armarna utsträckta i en ”gräsets korsfästelse”.

Så kommer solens värme mot buken – i en fokuserad stråle – och löser alla knutar.

Så kommer regnens fukt och kyla och snor sig runt axlar, hals och huvud.

Så kommer molnens skikt och gör så att jag kan öppna ögonen utan att bländas.

Så kommer åskan och vibrerar genom min hud och kropp – varje muskel söker skydd och värn.

Så kommer blixten och sjunger genom ur- och nutid, Jag ligger stilla med slutna ögon och låtsas inte finnas.

Fulfilling the perception of life.