fredag 29 juni 2012

Pappkassar och BNP

Tredje veckan på cortisonkuren börjar jag tröttna på att inte sova. Ögonen hänger som sladdlampor och kroppen vobblar anmärkningsvärt. Andra kända biverkningar är svullnad. I ansiktet brukar svullnaden ge upphov till s.k. ”månansikte” . Enda kända fördelen för en tant i min ålder är väl att ”de fina rynkorna” under en period försvinner. Och det på riktigt – inte på något L’Oreal-reklamkäckt sätt.

Så här ska det hålla på till den 8 augusti, då jag förhoppningsvis satt ”0”:an (dvs helt fasat ut medicinen).

Man kan ju också hoppas att det regnar hela sommaren. Cortison och sol är inte en bra kombination.

En vecka kvar till semestern, och plötsligt blir jag riktigt rädd. Jag, som aldrig får till några fiffiga planer för hur jag ska tillbringa min lediga tid, tänkte faktiskt lite i år. Jag avsåg att starta min ledighet hos Jordförbättraren i Skogen. Några dagar med bra springvägar och nära till gästgym, ensamhet och sällskap borde göra susen.

Men nu kommer paniken.

Jordförbättraren är en hängiven jägare. Just nu är det vildsvin som faller för jordbrukarnas krav på grödohemtagning.

När jag nu ser mig i spegeln inser jag, att jag innan semestern måste införskaffa en bra pappkasse att trä över huvudet, så att jag inte blir misstagen för någon av de i åkern bökande grisarna.

Förutom att – som i det här fallet – rädda liv på gamla tanter, så har pappkassar fler samhällsviktiga funktioner. Särskilt regniga somrar. Jag tänker på pappkassens funktion som sysselsättningspolitiskt instrument.

Långa och sysslolösa semesterdagar fylls raskt, när man storhandlat och packat i pappkassar. Väl hemma lastas kassarna ut ur bilen och ställs ner på marken i avvaktan på att bäras in efter det att bagageluckan stängts och bilen låsts.

Så lyfter man upp två kassar och börjar gå. Eftersom marken var sommarregnsblöt har botten på pappkassen via kapillärerna mjukats upp en aning, och innehållet i kassen fyller strax hela
garageinfarten.

Den urlastning som normalt tog en kvart tar nu en timme. Vi kan alltså redovisa 75 % mer arbetstid än normalt. Det måste ju höja BNP i slutänden?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar