Inte bara ny pianopall.....

Ett 105 år gammalt Rönisch med 147 cm hög blyplatta fick idag sin make – en pianopall med full kompabilitet. Både i utseende och stil taxade hon in under klaviaturet med den äran.

Jag har letat på alla sajter, i alla musikaffärer, på alla antikbodar jag kan komma på i flera, flera år. Ingen av de kandidater jag sett har matchat min vackra, unika och speciella dam här hemma. Det går helt enkelt inte att plöja in en MSA 302787 eller en FX Piano Bench Walnut Matt under en ornamenterad, svartlackad klaviaturlåda och få det att se enhetligt ut.

Min dam har under lång tid fått nöja sig med IKEA-stolen Stefan i mattlaserad svart furu som enda sällskap. Inte undra på att hon väst lite försiktigt i de högre oktaverna. Protester – små, men fullt hörbara. Hon har påkallat uppmärksamhet sedan 1997.

Jag har försökt. Men det är svårt med gamla pianopallar. Antingen följer de med den som köper pianot, eller också har folk dem som skopåtagarpallar i hallar runt om i riket. De går i alla fall inte ut på Blocket. Gör de det kostar de flera tusen. Och det har ”matte” inte råd med.

Så – plötsligt t händer det. ”Äh, jag kollar lite.” Och Erik i Sollentuna vill ge sin gamla pianopall ett nytt hem. Han säger till mig (när jag berättat om min Rönisch-tant här hemma) att hans pianopall nu kommer att trivas. Vi myser båda två.

Inspirerad av denna kompabilitetskänsla gör jag det jag velat göra så länge. Jag tar farmor till mig och pratar lite med henne, trots att hon varit död sedan 1933 (vi gör så ibland, hon och jag). Om jag är ett Rönisch-piano som levt så länge med en IKEA-stol och hon är en pianopall som behövs för att jag ska ha det bra och kunna fungera för det jag är tänkt – låt oss slå oss ihop. Hennes namn går lätt in under min klaviaturlåda, och vi blir ett rasande stiligt par.

Så jag gjorde det. Jag skickade in namnändringsanmälan till Skatteverket.

Nu kan ni snart spela ouvertyrer, fugor och symfonier på mig. Jag kommer att kunna ge full resonans och rättvisa åt min blyplatta i ryggen. Farmor och jag – ”vilken jädra smäll!”