Omorientering 2012

Idag är jag lite nöjd i alla fall. Med betoning på lite i och för sig, men… det speglar bara en del av mitt bittra, återhållsamma Jag... :)

För det första har jag slagit nytt personligt rekord i sovmorgon. Jag väcktes 07.00 av mobiltelefonens alarm och vacklade upp för att purra äldsta dottern som skulle iväg på kanintävling. Husdjursmässan i Kista. Därefter däckade jag igen och vaknade 11.27.

Det har inte hänt sedan jag var tonåring. Märkligt men skoj.

För det andra blev Jonas Sjöstedt vald till ny partiledareför Vänstern idag. Att efterträda Lars Ohly kan - ur min synvinkel - inte vara lätt. Lasse har lett V in i en era av fokus som ingen annan gjort. Min absoluta favorit bland partiets ledare är och förblir Gudrun Schyman, som med sitt mod och sin raka monolog tvingade Sverige att ta ställning. Men Gudrun måste få göra annat i livet än schavottera i pressen. Så jag accepterar att hon inte är med på spelplanen längre. Lasse O gjorde ett bra jobb i min mentala oreda och lyckades hålla mig kvar på den riktiga vänsterkanten.

Nu ska Jonas Sjöstedt efterträda denne magiker.  Jag tror han grejar det. Jonas har erfarenhet av EU, har sett USA från insidan, har förstått det politiska spelet och tänker miljö, framtid och rättvisa.

För det tredje fick jag - tack vare Jonas, Gudrun och Lasse - idag en ny insikt. Jag rör mig hela tiden i periferin runt människor som engagerar sig, slåss för idéer och insikter, vågar stå upp för det de tror på. Jag följer dem som en skugga, men har de senaste åren tappat orken, viljan och modet att göra detsamma. Mitt liv har blivit "den blinda sköldpaddans".

Som min mellandotter sa härom kvällen: "Nu låter vi 2012 bli ett år för omorientering. Nu nystartar vi!"

Absolut, bästa Nisse. Det gör vi. Här är mitt bidrag för själsreningen:

Jag tror det är därför jag slog vuxenrekord i sovmorgon idag. Jag var utmattad av all inre bearbetningsverksamhet. Jag har äntligen förstått, att jag har en hel massa politisk drivkraft kvar, att intresset inte dog vid köksbordsfilosofins inträde i livet runt 35, utan att det faktiskt finns kvar i själen.

Så nu vet jag. Närhelst jag vaknar efter klockan 1100 – då har själen tagit tillfälle att skicka upp något för min framtid viktigt att erkänna.

Idag erkänner jag: Jag har aldrig slutat vara aktiv vänsterpartist. Halleluja – mot Sherwood-skogen!