Midnight Special

Världen svälter. Världens människor flyr undan våld, tortyr, mord och förnedring. Ungefär 40 miljoner människor lever i flyktingläger runt om i världen. Det innebär en vardag i ovisshet, separation från generiska värden, hunger, smuts och beroendeställning till en anonym huvudman.

Allt detta som FN-konventionerna fastslår är mänskliga rättigheter. Rättesnören som vi (som empatiska, strukturerade, socialiserade varelser) ska värna; utveckla; ryggmärgsintegrera.

Det borde med andra ord vara självklart för oss att reagera. Engagera oss. Sätta ner foten. Anmäla oss som volontärer till Läkare Utan Gränser. Nu jävlar får slakt, förtryck och allmän idioti förpassas till historien som svarta och skämsiga parenteser.

Men nähä. Vi jobbar på helt andra fronter, så att säga.

Jag svälter i o f sig också. Jag är på kurs i Sigtuna och har till middag blivit serverad den allra minsta (mikroskopiska) lammkotlett jag sett i mitt 53-åriga liv.

Men – mina i Stockholm kvarlämnade tonåringar mår bra, min underbara särbo mår bra, jag dricker rödvin till datorskrivandet och i morgon bitti drar jag på mig träningskläderna för att börja dagen med en runda – i hopp om att på sikt förlora lite av de vällevnadsbevis som lagrat sig runt mage och lår. Efter rundan duschar jag länge i vatten som är så rent att man kan dricka det direkt ur kranen. Det skulle två tredjedelar av jordens befolkning behöva gå 6 kilometer för att hitta.

På Drottningholm har de säkert inte lika kul. Hur fan skulle du hantera situationen som de ställs inför? Samtidigt som hela världen är i skriande behov av engagemang och hjälp för att överleva, så ska du som offentligt kungligt påpassat Paparazzi-villebråd hantera det faktum, att ditt eget skit blir tvättat offentligt och stjäl spalt-kvadratkilometrar från viktiga frågor. Inte nog med att ditt privatliv hängs ut, värderas, chikaneras, fåntratts-penetreras och görs till ”Music-Hall-Stuff”. Du får ta på dig ansvaret för att världssvälten kommer i skymundan.

Vem ”faster” bryr sig om kungahusets sexliv, familjekonflikter och allmänna oreda? De är ju bara människor. Om jag vore Silvia (och historierna var sanna) skulle jag slå Carl Gustav på käften och be honom (artigt) fara åt fanders. Är det sant att kungen haft en relation med Henemark – varför? Kunde han inte ha valt något annat än en mediakåt korkskalle – någon konkurrent till Silvia (lite tuggmotstånd)? Att Silvia är överlägsen Carl Gustav både intellektuellt och stilmässigt – det visste vi ju från början. Varför bekymra sig? Jag tycker alla avslöjanden om otrohet och blidder-bludder är förfärliga – inte minst för att det är människor av kött och blod bakom varje rubrik. Död åt journalister som ägnar sig åt sådant (såra, döda, hudflänga). Död åt bigotta människor som köper avslöjandena och ger journalisterna möjlighet att försörja sig på dem!

Det jag inte riktigt greppar här, är undersökningen som säger att förtroendet för kungahuset har minskat efter att boken kom ut. Vilket förtroende? Kungahuset har ingen parlamentarisk uppgift. Vad är det då som vi ska ha förtroende för?

Det är säkert inte billigare att ha ett representanthus – en republik. Presidenter kostar skjortan och lite till (det vet våra finländska och isländska grannar). Låt kungahuset harva runt i sina representativa uppgifter. Jag bryr mig inte.

Men ge fan i deras privatliv. Vad skulle du tycka om ”Se och Hör” skulle publicera uppgifter om din partner? Jag vet att jag skulle bryta ihop som människa, om mitt livs kärlek skulle knulla runt och publiceras. Men jag vet också att han inte skulle sköta sitt jobb sämre.

Vart vill jag komma med allt det här då? Ingen aning, faktiskt.

Mer än att jag tycker illa om att man gör enskilda personer illa. Och att jag tycker vi fokuserar på fel saker. Vad är viktigt, och vad är INTE viktigt….. Analys, någon….?

Jag tycker faktiskt jävligt illa om bristen på analys.