Nja.. eller Nej...?

NEEEEEJ!

Varför är ordet ”Nej” så fruktansvärt svårt att anamma? Alla vill vi ju ”Nej”. Ofta. Välgrundat.

Men icke ("Neeej").

Man böjer sig. Man våndas. Man släpar tungan i gruset. Man –*typ* – väntar, det kan komma något som gör att ”NEEEEJ” inte blir nödvändigt, Kan – *typ* – få ett annat stuk.

Här hade jag tänkt lägga upp en tabell med exempel på situationer där jag kommer att säga ”Ja” fast jag egentligen menar ”Nej”. Men så insåg jag (tacka mig, kära du) att det blivit grymt patetiskt.

Så jag avstår.

Mer ”Neeej!” åt folket.

Så är det bara.