Feng Shui på Röda Torget

Ännu en gång har det gamla sovjet-Ryssland försökt ta sig vidare i historien. I DN idag läser jag att det har röstats om huruvida Vladimir Ilyich Ulyanov ska få en hederlig begravning eller inte. Majoriteten tycks ha tyckt, att han ska det.

Han har nu legat och skräpat på huvudstadstorget i 87 år. Visserligen har han för den ryska staten varit lite av en mjölkko med tanke på inträdesavgifterna från de aldrig sinande besöksköerna, men det är oklart om intäkterna försvarat utgifterna för underhåll, bevakning och annat.

Det finns naturligtvis en rad komplicerade sammanhang som gör – eller har gjort – att ”Volodya” legat där han ligger under en hel mansålder. Precis som det gör i alla situationer, där det är svårt att släppa taget, att förändra kurs eller helt enkelt inse att funktioner eller anledningar inte lägre är de samma.

Men så länge uppgiften att pyssla om det balsamerade liket är uttalad, utdelad och inlagd i budget är det svårt att se, om den verkligen behövs. Är det här något vi ska hålla på med, och i så fall – varför? Den analysen försvinner i det faktum, att ”det ska göras”.

Nu tar vi ett gemensamt beslut, du och jag. Under 2011 begraver vi våra egna balsamerade lik som ligger och skräpar framför våra ögon.

Vi behöver inte pyssla om dem längre. Tiden har gått, och vi behöver våra ”torg” till annat än mausoleer som ska underhållas. Vi behöver torghandel, gycklare, musikanter och parader.

Precis som ryssarna - det tror jag.