Jag är lite off line för närvarande. Det jag skriver nu skulle jag har publicerat i måndags. Jag hoppas du har överseende med det. Fördröjningar skärper simultanförmåga och verklighetsuppfattning (Cicero).

Vi mötte varandra på trottoaren.Jag var på väg mot stationen. Vart hon var på väg vet jag inte.

I nedkippade och snedgångna svarta promenadskor, bylsiga svarta byxor, lång smutsgrå jacka och en brun sjal om håret. Ögonbrynen var sammanväxta vid näsroten. Hon var mycket blek.

Jag måste sakta ned farten vid mötet – annars hade vi kolliderat.

Hon saktade också ned. Hon stannade faktiskt. Precis när vi står mitt emot varandra spottar hon rejält framför mig och stampar på loskan. Sedan går hon vidare.

Jag vet faktiskt inte varför det berörde mig så illa. Visst förstår jag att handlingen säkert hade en symbolik. Men jag kan inte läsa den. Den betydde inget konkret för mig.

Men jag blev upprörd. Orolig. Som om hon satt en förbannelse på mig. ”Black magic woman…….”

Nu sitter jag och väntar på att J:s tåg ska komma in. Vi ska få några bonusvardagar tillsammans. Det känns bra i magen – och i själen.

Men – jag kan inte låta bli att undra över vad det där spottandet betydde….?