Jag är sjuk. Helt igenkorkad i öron, näsa, hals. Feber. Stackars askungen…. Jag tröstar mig med eftermiddags-TV. ”Toddlers and tiaras”, ”Say yes to the dress”, ”Animal Cops” och alla de andra insiktsfulla och skjutjärnsjournalistiska mästerverken.
Men varför raljera? Är det inte så här vi vill att livet ska vara? Not too bumpy, lite strömlinjeformat och tillsnyggat? Vem önskar sig utmaningar, mentala styrkeövningar och boot camp hela tiden?
Att kunna luta sig tillbaka och med lättsmält presentation få perspektiv på sin egen ”wowfaktor”-lösa tillvaro är ju ett bekvämt sätt att få intryck. Man kan faktiskt starta en analys också. Om man vill gå ett steg till, alltså.
Det är som att åka på semester till Mallorca. Antingen kan man bara suga i sig det som är närmast – barer, shopping, arrangerade rundturer och bad. Eller också kan man dra fördel av ett resepaket där resan och sängen är fixad – men sedan vända sig åt andra hållet. Vad finns bortom hotellkvarteren, bortom de chartrade utflyktsbussarna och de överfulla barerna utmed strandpromenaden? För där finns en annan verklighet, andra scenarier, andra sorters människor och andra vyer. Det är bara att tänka ett steg till, ta cykeln bort från stranden, lokalbussen till en okänd by. Då blir Mallorca något som inte visas i resebyråns broschyr.
Så även om jag slötittar på idiotprogram i reklamkanalerna, så kan jag gå ett steg längre. Någon frågade mig en gång, om vad sjutton man har för nytta av filosofi som vetenskap egentligen. Och då kunde jag nog inte svara på något begripligt sätt. Men det är ju det här jag menar - att använda vardagliga och enkla områden som startskott för ett bättre och förhoppningsvis mer insiktsfullt förhållningssätt till omvärlden. Jag kan filosofera med det jag har i soffan idag:
- Animal Cops och djurskyddet – hur ser det ut i Sverige? Hur ser det ut i världen? Vad gör vi människor egentligen - mot djur, jorden och oss själva? Varför gör vi det vi gör?
- Toddlers and tiaras – mår barn bra av att ställas ut och sminkas? Hur mår mammorna som gråter när deras barn inte vinner kronor? Gör vi saker mot våra barn som kan jämföras med det där? Vilka krav ställer vi på dem, och ser vi hur de reagerar? Varför försöker vi överföra våra egna borttappade drömmar på våra barn?
- Say yes to the dress – hur ser shoppingmönstret ut för unga kvinnor i Sverige? Hur förförs vi av traditioner och reklam? Varför är det så kulturellt viktigt att befästa sina relationer - både kärleksrelationer och andra? Vilka själsliga och sociala hål fylls upp av att investera 30 000 SEK i en klänning?
Åh, det finns massor av frågor som vaknar i mitt huvud, när jag tittar på ”livsstilsprogram” i TV.
Som t ex: Varför ska jag bry mig att Daniel och Victoria gifter sig? En enkel fråga att besvara, men som jag kan fylla med teori om jag vill och träna på min filosofiska analysförmåga.
Eller är det bara det att jag är sjuk, kanske - och har tråkigt...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar