The Coolish One (som Jimpa skulle ha sagt)

Vinterns elräkningar har varit lika höga som en hel grupp kvalificerade pundare och har grävt en Marianergrav i privatekonomin. Då kommer den tropiska värmen som gör att man får gå i fleecetröja för att man inte har råd att skaffa sommarkläder.

Alla kallelser till läkare som man stått i kö för så länge kommer på samma dag som kallelser till skolsamtal, viktiga jobbmöten och nya utmaningar. Då kommer den tropiska värmen som gör att man inte orkar fundera ut ursäkter till avbokningar och omprioriteringar.

Man har inköpt och installerat en backupmaskin som man inte har lärt sig hantera strax innan minstingens dator ger sig och faller ihop som ett digitalt korthus. Följaktligen utan backup. Då kommer den tropiska värmen som gör att ”felsäkert läge” plötsligt blir ett nytt kodspråk.

Man bestämmer sig för att bli en sund och hälsosam människa. Då kommer den kontinentala värmen som gör att man bara orkar sitta still på altanen och dricka vitt vin med mycket is och citron.

Då äter man lunch med goda vännen Eva, som plötsligt säger:

”Jag måste bara få säga, att det är en fantastisk profilbild du lagt upp på dig på Facebook. Du är så vacker där!”

När alla griniga motvallstankar (ja men, det är ju flera år gammalt, jag ser inte ut så där, tänk vad en bild kan vara missvisande…) har lagt sig, så sjunger jag högt i bilen hem från Sollentuna centrum – det är Ozzy och jag och Iron Man, jag skrålar leende till Donkey Boy och Ambitions, och jag tar upp en massa utrymme.

Skit samma elräkningar, sjukdomar, datorbekymmer och minus på iForm-skalan:

Jag är fan i mig cool….!