Natten

Jag har skrivit tidigare om min egenhet. Den där att vara vaken när alla andra sover. Att sitta tyst och iaktta skiftningar i ljuset, att lyssna på det som inte hörs eller att utnyttja Tiden.

Halvar skriver om att vara onormal. Jag svarar honom med en dikt från 2004:

”När alla andra sover,

när tystnaden har lagts,

då tänker jag på livet,

på allt som borde sagts.

Då vet jag att jag lever,

jag vet att det jag har

är något som är viktigt,

är något som blir kvar.”

För jag tycker den här tiden att vara ensam med sig själv är viktig. Den må vara onormal - och framför allt tröttande - men den är viktig.