Plötsligt händer det.

Så säger de i TV-reklamen för Triss-lotterna.

Jag har triss i lotter här hemma. Tre döttrar i tonåren. Det är ett lotteri varje dag. Antingen vinner man storkovan, eller också en sjuhundrade nitlott.

I helgen var det nitlottsvarning. Särbon J och jag äntligen på samma ställe. Det var läge för jättemys.

Nej. Transporthelg. Upp 05:45 på lördag morgon och skjutsa kaniner och tjejer till Upplands Väsby. Särbon låg kvar i sänghalmen och snarkade. Yngsta dottern till teaterlektion på eftermiddagen. J och jag promenerade i snövallarna runt Hammarby Sjöstad i 1 ½ timme. Frusna tår, sönderslitna ledband och
därefter hem till matlagning, disk och andra själsutvecklande aktiviteter.

TV – dock inte Melodifestivalen. Den uppfattade vi inte ens. Mitt i natten hämtade vi mellandottern på club-party i Älvsjö. Klockan var 02 och vi åkte runt och lämnade kamrater i Älvsjö och Fisksätra. Sammanlagt 8 mil.

Vid pass 03.30 borrade vi ner oss i nyinköpta Kungsängen Sofiero och vaknade strax före 10.30. Kaffe, kokt ägg, rostmacka – och iväg till J:s tåg. Hej då – vi ses på torsdag.

Planera matsedel för vecka 6, handla, lämna in skridskor för slipning. Mellandotter lagar sushi till middag. Då – plötsligt händer det. Det där som får hela helgen att lyfta som en Boeing 707 i motvind. Vi sitter vid middagsbordet och pratar om skolan. Nödvändigheten av att lära sig saker. Gnölandet över SO. Varför ska man behöva ha SO egentligen?

Jag förläser. Igen. Berättar om barnens morfar som var född statare. Som därför inte fick komma in på officersskolan, trots högsta betyg i volontärutbildningen. Han hade ju inte rätt bakgrund. Jag berättar om hur han som 9-åring samlade halvrökta fimpar i vägskälen efter lördagsdanserna, eftersom han kommit på att hungern försvann om man rökte. Jag berättade om Ådalen -31. Om orättvisorna i Gammel-Sverige, som ledde till att människor reste sig ur misären och krävde en ny samhällsstruktur som skulle lätta deras fattigbördor. Om att deras morfar som liten plöjde hundratals kvadratmeter storbondsmark efter skolan och fick rotting för att inte ha gjort läxorna. Om att han fick stryk för att han inte varit i skolan, trots att det var hans äldre bror som var i tur att ha familjens kängor den dagen, och att ingen unge kunde gå 4 kilometer till skolan utan kängor när det var 5 grader kallt i oktober.

Jag berättar att människor faktiskt dött i Sverige, för att vi ska ha det som vi har det idag. Att någon betalat ett högt pris för det som vi tycker är självklart – välfärd, jämlikhet och solidaritet. Det är inte på film – det har hänt.

Då – plötsligt händer det. Insikten om att man måste veta vad som hänt för att veta vad man ska vårda. Ungarna påstår sig aldrig ha hört talas om detta i skolan. De läser om tibetanska munkar, franska revolutionen, stenåldern och Abraham Lincoln. Men inte om Ådalen -31.

Är det sant? Eller sov mina ungar då?

Så avslutades min helg ändå med att jag skrapade fram en långsiktig vinst. Tack Gud, för att du finns.