Rubriklös klagan

Nog är det bra, att vi bor i den här lilla hörnan av världen? Tänk om vi fötts i Sudan eller Afghanistan. Då hade vi inte kunnat klaga på att:

1. bussen till jobbet på morgonen är svinkall
2. stadsministern ser ut som ett mumintroll
3. politiker bara sitter av sin tid i Rosenbad och aldrig går ut och konfronterar verkligheten
4. bensinen nästan är lika dyr som guldet
5. fångar får bättre mat än skolelever
6. samerna inte håller reda på sina renar utan ser till att de springer framför tågen, så att Banverket får betala skadestånd
7. bibliotek efter bibliotek måste stängas
8. miljövänliga varor är dyrare än andra

För då hade vi varit i den situationen att:

1. vi inte hade haft ett jobb att åka buss till
2. statsministern hade haft solbrillor och bara avfyrat ett leende om någon utländsk besökare velat ha ett uppställt foto
3. politikerna inte gömt sig alls, utan funnits fullt synliga ute på fältet för att coacha sina hejdukar till slaktare
4. bensin inte gått att få tag i alls – och det hade inte spelat någon roll eftersom ingen haft råd att ha en bil
5. varken fångar eller skolelever fått någon mat utöver den de kunnat skaffa själva
6. urbefolkningen inte kunnat hålla sig med djur eller annan inkomstkälla
7. inga bibliotek hade funnits att stänga eftersom efterfrågan på böcker är oviktig i analfabetiska länder
8. alla hade varit tacksamma om hyllorna i affärerna hade haft något innehåll

”Ja, det är olika” sa min gamle bataljonschef. Och han hade rätt.