Time flies....

Tiden går fort när man har roligt, säger de som vet.

Men jag blir bara upprörd över att tiden går så fort, oavsett om jag har roligt eller inte. Jag hinner inte med. Hinner inte förstå, vilka kontextuella förändringar som skett. Mina cellminnen tycker fortfarande att ett par Wrangler-jeans inte ska kosta mer än 100 SEK. När jag i början av min vuxenkarriär tränade in min egen ekonomi, köpte jag dem på rea för 49:-.

Det tror dagens ungdomar inte på. De flinar respektlöst, och tittar menande på varandra. ("Kärringen är tokig, men vi nickar väl och hummar, så att hon inte blir värre.")

Inte heller tror de på att ölen köptes i sådana här förpackningar:

Ser du den i mitten? Bilden är i och för sig lite oskarp (jag tror jag hade förbrukat innehållet i ett betydande antal förpackningar redan innan fotograferingen) och den är gammal förstås - tagen i början av åttitalet. Nittonhundraåttitalet, alltså.

På den tiden lyftes inget ögonbryn för att man kastade ifrån sig skräpet ute i naturen. Man fick dessutom ingen pant, så What the heck...

Går man tillbaka tio år till i tiden, så pratade ingen (0) om ozonlager, algblomning eller förvildade minkar. Ingen visste att Al Gore skulle göra en dvd (begreppet skulle ha luktat science fiction) om hur vi misshandlar vår jord, och ingen skulle ha trott på att "ekologiskt" skulle bli ett buzzword. Ekologiskt på den tiden betydde haschrökande proggare som flyttade ut i något gammalt övergivet kronotorp och klädde sina stackars aparta barn i lusekofta och näbbstövlar. När de inte rökte på, så knaprade de egenodlad brysselkål. Att "bryssel" skulle komma att stå för Europeisk Union, maktfullkomlighet och byråkrati - det fanns inte på kartan.

Nej, vi som var tonåringar då - vi hade TV-licens på glasögonen och tyckte att första studiebidraget var en förmögenhet. Kolla in bara! Vi snackar 50-lappar. En och annan hundring, men de är få. Trots det visar mitt minspel, att detta är något utöver det vanliga.

En femtilapp gick till nya jeans på rea - resten var för känslan att känna sig rik. Jag sparade ihop pengar till en Telefunken kasettbandspelare. Det tog en termin. Jag vaktade den med mitt liv.

Mina tonåringar går på rave, köper kläder för belopp som överstiger det studiebidrag jag hade för ett helt år, de pratar om berusningspreparat jag aldrig kan tyda namnen på. De anser att elektronik är förbrukningsmateriel och att skor är något man borstar en gång per år.

Det är inte lätt att förstå, hur man ska kunna ligga steget före för att hjälpa till, tolka och parera. Som en god förälder bör göra.

M - jag vet att du får fjärilar i magen, men kontexten lär ha ändrats igen om åtta år. Vi skjuter mot rörliga mål, vi föräldrar.