Öde och Slump

Slumpen – det blev som det blev.
Ödet – det blev vad det skulle bli.

Inte lätt att hålla isär, och inte heller lätt att acceptera. Man kan ironisera över sin tillvaro så mycket man orkar – den är ändå som den är. Det lilla liv man har – det lyser inte särskilt klart ibland. Det är mest skumrask. Novemberljus.

Men så ibland blixtrar det till. Den klara vårsolen flödar in i rummet – i livsrummet – och man överväldigas.

Människor är som lampor. Starka lampor. Det är de som lyser upp novembermörkret i livet. De kommer nära, sätter fokus och gör livet värt att leva i. Värt att se.

Inte stora händelser – events. Inte saker du köper. Inte lönebesked eller välstädade hörn och tillrättalagda interiörer i hemmet.

Människor. Människors kraft. Människors ljus. De gör livet levande.

Men det visste du ju redan. Men varför fortsätter du som om det inte vore så?