At rest

Idag är första dagen i min månadslånga ”göra-ingenting”-period. Jag har semester.

Första dagen tillbringade jag på jobbet. Jag åkte in för att starta upp Sommarbarn Team 2. Vi gick igenom de jobb som ska göras, lade upp lagringsytor och avslutade med ett besök i den datorhall som ska revideras.

Allt gick bra och jag kunde åka hem och börja semestra.

I maj 2007 gjorde Rebecca Ray och John Schmitt en undersökning för Centre of Economic and Policy Research. Undersökningen jämförde antalet betalda semesterdagar och betalda ledighetsdagar i samband med helger i 21 av världens mest ekonomiskt utvecklade länder. 16 europeiska länder, Canada, USA, Nya Zeeland, Australien och Japan sattes under lupp.

De flesta av Europas medborgare garanteras 20 betalda semesterdagar. Frankrike ligger i topp med hela 30. Norden skramlar i mitten med sina 25. I Canada laddar man batterierna i skogen och behöver inte mer än 10 garanterade ledighetsdagar, och japaner får nöja sig med lika lite.
I USA behöver man inget alls. Garanterade antal betalda dagar uppgår till hela 0.

I USA får man helt enkelt lita till arbetsgivarens goda vilja. Bristen på statliga regler gör dock, att 1 av 4 arbetstagare aldrig får någon ledighet alls. För de andra 3 är fördelningen dålig. Lågavlönade kan hoppas på i genomsnitt 10 dagar ledigt, medan höginkomsttagare i privata sektorn kan klämma ut uppåt 15 dagar betald ledighet per år.

Tyvärr säger undersökningen ingenting om effekterna av bristen på garanterade ledighetsdagar. Blir produktiviteten högre? Får USA exportera mer prylar? Är kriminaliteten lägre än vad den annars vore, på grund av att folk aldrig har tid att göra bus? Är medborgarna friskare eller sjukare? Fast det går väl inte att ta reda på, eftersom att sjukfrånvaron inte speglar hälsotillståndet utan bara det privatekonomiska tillståndet…..

Och här sitter jag – med en gin&tonic - och ska just till att starta upp uttaget av en del av mina garanterade ledighetsdagar för detta år. Jag ska semestra. Vilken tur att jag bor och arbetar i Sverige. Tack, mamma och pappa.