Det finns ingen logik i livet. Energi och livslust finns i överflöd när man är för oerfaren för att kunna använda det på ett bra sätt. När klokskapen kommer och förmågan att få ihop de lösa trådarna – då orkar man inte, eller ledan har tagit överhanden. Vad är det för vits med det?
Kanske är det för säkerställa, att den som har upparbetat erfarenhet och tankar sitter stilla och är tillhands för den generation som fortfarande leker och plaskar. Lite som panelhönorna på dansen
i Folkets Park, som står som klädhängare för alla handväskor. Vi livströtta vaktar de ”bestående värdena” åt dem som inte har begripit sig på dem än.
Om jag bara kunde komma på när det hände – det där att jag förvandlades till klädhängare?
i Folkets Park, som står som klädhängare för alla handväskor. Vi livströtta vaktar de ”bestående värdena” åt dem som inte har begripit sig på dem än.Om jag bara kunde komma på när det hände – det där att jag förvandlades till klädhängare?
Mitt senaste inlägg, sista raden ger vad jag insett för ett tag sedan. Leda som dödar.
SvaraRaderaInte bokstavligt, men själsligt. Ingen nyhet, men när man står där och känner den, då skapar det ytterligare L E D A.
Oj vad jag känner igen...
SvaraRaderaHur jag tagit mig förbi det vet jag inte. Tror helt enkelt att jag bara bestämde mig. Med halva livet kvar att leva insåg jag att ännu finns det tid och möjlighet och att det är jag själv och ingen annan som måste göra jobbet...Hitta meningen.
Makes any sense?
Det kommer smygande och det är bara att gilla läget...
SvaraRadera