Den sibiriska lärkan

Den här dagen började inte bra, fortsatte i den andan, och om inget underverk inträffar kommer den att sluta på samma sätt. Det här var den dagen då den sibiriska lärkan sjöng.

Vad yrar hon om, tänker du. Jag ska berätta en historia, som min far tecknade ner en gång, så kanske du förstår:

"Den sibiriska lärkan tyckte mycket om att sjunga. Hon sjöng och sjöng. Hon sjöng så mycket, att hon inte märkte, att alla de andra lärkorna redan hade flyttat iväg söderut. Till slut insåg hon, att det var hög tid också för henne att ge sig av.

Den lilla lärkan hade dock väntat för länge. Hon hade inte flugit långt, när vingarna blev stela av köld. Hon tittade då neråt, och såg den sibiriska kon gå och beta på en äng. Eftersom lärkan förstod att ho var illa ute, beslutade hon sig för att söka värme hos kon.

Lärkan landade på kons rygg. Hon fick nu varmt om sina fötter, men hon skakade ändå av köld. Hon såg sig om efter en bättre plats och tänkte, att nere vid juvret skulle hon nog få mer värme. Hon bestämde sig för att flyga dit.

Hon valde att försöka nå sitt mål genom att flyga in bakom kon. Just då lyfte kon sin svans och släppte en riktig blaffa – och lärkan hamnade under den.

Nu fick hon riktigt varmt och skönt. Hon blev så glad, att hon satt mitt i den varma skiten och bara sjöng och sjöng.

Det skulle hon inte ha gjort – den sibiriska katten hörde henne. Han kom genast smygande, drog upp henne ur skiten och åt upp henne."
Av denna historia kan man lära sig många saker:

• Man ska inte alltid ha fokus på det som tycks roligt just här och nu
• Man måste planera för morgondagen
• Man ska göra allt för att finna rätt väg
• Det är inte säkert, att den som kastar skit på dig vill dig illa
• Det är inte säkert, att den som drar upp dig ur skiten vill dig väl
• Om du hamnar i skiten måste du i alla fall försöka hålla truten

Som sagt – det här var en av de dagar, då min sibiriska lärka sjöng……