Rödstrumpan utgjuter sig!

Nu har jag vilat mig från bloggande och annat krävande hela helgen. Jag har inte ens läst nyheter på nätet. Total soppatorsk infann sig redan i fredags, så jag gjorde som kroppen sa – jag halade upp vindbryggan och låg i en hög i soffan med särbon.

Nu känns det som dags igen att vända sig utåt och kolla hur det står till runt omkring. Och till min glädje upptäcker jag, att det nu är bråda nyhetstider! Jag måste prioritera mellan att landslagets fotbollsstjärna och före detta fotbollsproffset Anders Svensson vill spela fotboll för pengar (igen, alltså), att Lordi har flyttat fram sina spelningar i Sverige till slutet av mars för att hinna få klart sitt scenbygge, att före detta Idoldeltagaren Danny känner sig bortkommen utan sin flickvän, och att 1200 anställda på Telia ska bort.

Jag väljer att fokusera på ”nyheten” att endast 3 av landets 10 bäst betalda generaldirektörer är kvinnor. GD och chefen för Vägverket är högst betald och tjänar lika mycket på en månad som 8 ordinära sjukvårdsbiträden tillsammans. Redan på silverplats kommer den första kvinnan, GD och chef för Arbetsförmedlingen. Hon är alldeles nytillsatt, och tjänar ihop 7 sjukvårdsbiträdeslöner per månad. I mitten ligger också en kvinna och skramlar: chefen för Banverket. Hon skrapar bara ihop 6 ½ sjukvårdsbiträdeslön, men å andra sidan så hjälper hon upp statistiken för jämställd rekrytering i och med sitt etniska ursprung. Det får anses som pluspoäng för Banverket.

Längst ner på listan ligger en GD placerad vid Finansdepartementet. Trots sin illustra placering kammar han hem endast 5,8 sjukvårdsbiträdeslöner. För hans del får det nog bli de avdragsgilla hushållsnära tjänsterna som håller uppe standarden i vardagen.

Det var generaldirektörerna, det. Men hur står det till i övriga lednings-Sverige? Att kvinnor har lägre lön för samma arbete – det vet alla. Och alla är så jättetrötta på att höra talas om det, trots Arne Weises försök att inspirera till eftertanke genom en sprallig reklamsnutt för fackligt arbete. Att ”alla” är jättetrötta på att höra talas om det betyder givetvis att debatten ska läggas ner, så att folk får vila. Eller? Att kvinnor i Sverige har nått ”nästan ända fram” är väl tillräckligt? Det finns oändligt många kvinnor i världen som har en katastrofalt mycket sämre situation. Var tacksam, svenska kvinna!

Håll i er, ni nytraditionella, som tycker jämställdheten är slutdiskuterad. Jag tänker sticka fram näbben nu, och fortsätta jämställdhetsdebatten med att redogöra för en nyhet i E24, som tar upp en ännu mer förhatlig sida av jämställdheten: beteenden. Anledningen till att jag blir lite sugen på det är, att jag idag överhörde ett samtal mellan två kollegor, där en svår rekryteringssituation hade förevarit. Så många ansökningar som kom in på tjänsten hade nog ingen sett tidigare på en och samma gång. Så hur gör man för att fixa det första urvalet? Jo, man kollar fotografierna, plockar ur de tjejer man tycker är snygga och går vidare med dem (förhoppningsvis skiljer dem senare åt med hjälp av kompetens och andra detaljer). På min reaktion (som kanske inte var helt rumsren) responderar man, att hur i hela världen skulle man annars ha gjort? Off the record - jag tycker att man hellre skulle kunna ha använt den mer jämställda ”turmetoden”. Det innebär att man slänger upp alla ansökningshögar i luften och sedan rafsar åt sig de 20 som slagit ner närmast ens egna ben. Varför? Jo, för att de hade tur, och de andra hade det inte. Och vi satsar på medarbetare med tur.

Det innebär i alla fall att ingen – vare sig man eller kvinna – behöver bedömas utifrån det Gud gett i form av subjektiv eller normerad skönhet. Fast det är ju mitt sätt att se på det, sprunget ur egen erfarenhet. Det finns naturligtvis ett stort mått av ”Surt, sa räven” i det – hade min förra chef tänkt
som de båda gossarna på mitt jobb – ja, då hade jag ju inte varit anställd i dag.

Men för att gå vidare i texten, så läste jag med stigande fniss artikeln i E24 som behandlade attityder i en av de statliga kioskerna i Sverige:

http://www.e24.se/samhallsekonomi/politik/artikel_83885.e24

Läs den här artikeln! Den är väl värd sina 10 minuter, som den för en långsam läsare tar i anspråk. Tänk efter och säg sedan till dig själv: Aldrig att jag tänker eller agerar så!
Och sedan tar du dig en titt i spegeln och ser efter hur långt näsan har vuxit…….

Jag är medelålders, kvinna, flerbarnsmor, ensamstående, högutbildad, energisk och kompetent. Men vad sjutton hjälper det? Jag känner igen i princip allt som beskrivs i artikeln. Och varför skulle jag inte göra det? Det sägs att kvotering inte behövs, därför att det är kompetensen som ska styra vem som får jobbet. Men eftersom det är män som bestämmer var ribban ska ligga och vilken kompetens som behövs, så kommer kvinnors kompetens och färdigheter alltid att bedömas på ett annat sätt än de medsökande männens. Det är ingen raketforskning, det är bara ett faktum.

Och det där med kompetens – det är en underlig pryl. Jag har varit i yrkeslivet i 30 år drygt och jag har haft minst 15 chefer. 5 av dem har varit kvinnor. Bara 3 av alla chefer jag haft kan jag bedöma som kompetenta ledare. Ingen av kvinnorna platsade i min ”bra”-låda. Det innebär att i min statistik så är 7 av 10 manliga chefer inkompetenta.

Betyder det att kvotering påtagligt skulle sänka andelen kompetenta ledare?