Ibland slår man in öppna dörrar, så till den milda grad att gardinerna fladdrar av korsdraget.
Idag var jag tvungen att ta ett lite svårare samtal med en kollega, till följd av brister i en viss hantering. Jag hade gruvat mig lite, eftersom jag tyckte mig veta vilka reaktioner jag skulle möta. Man tänker ju så lätt åt andra. I stället för att vänta och se vad som i verkligheten sker, så bygger man upp ett scenario i tankarna. I det här scenariot skulle det komma förnekelse, aggression och motargumentation. Jag hade noga tänkt igenom hur jag skulle bemöta alla dessa reaktioner utan att vara materniserande eller dryg.
Den här gången kom mina farhågor helt på skam. När jag tog upp frågan, så lystes min kollegas ansikte upp och kommentaren blev:
- Åh, vad glad jag blir, när du visar att du har sett hur svårt jag har med det här! Jag trodde jag skulle vara tvungen att ta mig igenom utan hjälp!
Öhh…?
Sedan fick jag säkert 20 förslag på hur jag skulle kunna hjälpa till att lösa det som uppstått, samt förbättra kollegans förmåga att tackla liknande framtida situationer. Alla var bra förslag, och i samförstånd enades vi om det vi båda tror är det bästa.
Det är aldrig för sent att utöka sin kunskap om andras och sitt eget beteende. Det gör mig så glad!
Idag var jag tvungen att ta ett lite svårare samtal med en kollega, till följd av brister i en viss hantering. Jag hade gruvat mig lite, eftersom jag tyckte mig veta vilka reaktioner jag skulle möta. Man tänker ju så lätt åt andra. I stället för att vänta och se vad som i verkligheten sker, så bygger man upp ett scenario i tankarna. I det här scenariot skulle det komma förnekelse, aggression och motargumentation. Jag hade noga tänkt igenom hur jag skulle bemöta alla dessa reaktioner utan att vara materniserande eller dryg.
Den här gången kom mina farhågor helt på skam. När jag tog upp frågan, så lystes min kollegas ansikte upp och kommentaren blev:
- Åh, vad glad jag blir, när du visar att du har sett hur svårt jag har med det här! Jag trodde jag skulle vara tvungen att ta mig igenom utan hjälp!
Öhh…?
Sedan fick jag säkert 20 förslag på hur jag skulle kunna hjälpa till att lösa det som uppstått, samt förbättra kollegans förmåga att tackla liknande framtida situationer. Alla var bra förslag, och i samförstånd enades vi om det vi båda tror är det bästa.
Det är aldrig för sent att utöka sin kunskap om andras och sitt eget beteende. Det gör mig så glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar