Ljusglimtar i torra ögon

För länge, länge sedan - i slutet av en kick off, efter många öl - dunkade en av mina medarbetare mig i ryggen och sa: - Du är som en av oss, en av grabbarna!

Och idag är jag verkligen en av grabbarna, på riktigt. För du vet ju, hur grabbar blir, när de är riktigt förkylda. Jag har fött tre barn, men det var en grisblink jämfört med det här.

Det började som en skakning på övre däck redan förra veckan. Frossbrytningar, stickningar i halsen och känslan av att ögonen håller på att torka ihop. Sedan har jag åkt berg- och dalbana fram till igår, då dammluckorna öppnade sig. I natt har jag växlat mellan att ha tre lager filtar och täcken för att hålla värmen och att med vidöppet fönster utan läder försöka svalka mig. Nu sitter jag och fryser i fleecetröja och raggsockor under ett täcke i soffan, medan snoret droppar och halsen värker. Nu e grabben riktigt förkyld!
Jag sov oroligt av flera anledningar, tror jag. Jag drömde nämligen så himla klämmigt. Jag drömde att min bästa vän skulle disputera. I eller med vad framgick inte, men det uppstod ett herrans oväsen inför evenemanget. Hennes sambo hade inte hittat några svarta strumpor att ha till fracken, så han hade helt sonika trätt på sig kycklinggula tennissockor. Min vän var riktigt upprörd över hans klädval och läste långa epistlar som såsmåningom övergick i rena skillingtryck. Sambon hävdade med bestämdhet, att ingen skulle komma att notera färgen på strumporna, eftersom han tänkte sitta länge vid middagsbordet (gratis är gott, så det gäller att få ut mesta möjliga) och då göms ju ben och fötter av bordsskivan. Själv släpade jag omkring på alla kilo snittblommor som presentades vännen under kvällen. Jag var klädd i vit kavaj, och den förändrades gradvis till en palett av gult, grönt och rött av alla blomblad som krossades mot tyget. Jag förmodar att jag även i drömmen hade en urusel privatekonomi, så det var kanske oron för kemtvättnotan, som gjorde att jag sov så oroligt.

Eller också kunde jag inte andas på grund av den anstormande förkylningen.

Men jag försöker hålla distans till mina futtiga små problem. Det finns de som har det värre. När ekonomin sviktar och varslen står som spön i backen minskar antalet gäster på krogarna, och likaså summan på deras notor. Krögarna måste hitta på något! Krögare Melker Andersson på Kungsholmen inför ”happy hour” även på mat. Han rear ut oxfilé, rödspätta och makaroner till halva priset om man äter måndag, tisdag eller onsdag kväll.

Mattisson i Vinnö trotsar den ekonomiska krisen och satsar i stället. Han har i dagsläget 535 motorsågar i garaget, men köper ständigt in nya till samlingen. Varför inte? Vissa sparar i aktier och fonder, andra i motorsågar….

Alla sätt att öka sitt disponibla kapital bejakas i svåra tider. Det ger vitamininjektioner i statsekonomin. På Blocket i början av december hade någon kommit på den geniala idén att försöka avyttra statsegendom. Nu gällde det inte utförsäljning av statliga verk eller bolag, utan rubriken var "KVV fängelsekläder". Tröja, byxor, tofflor, halsduk och vantar av design Hotell Bangkok Hilton såldes var för sig, eller med paketpriset 500 kronor. Kreativt.

Det finns andra ljusglimtar. Sveriges sammanlagda produktion av varor och tjänster väntas minska mindre nästa år än vad som väntas för EU som helhet. Och det beror troligen på att svenska kronan har blivit svagare än andra valutor. Det känns väl positivt? Vi dör långsammare än de andra, på grund av att våra knivar inte är lika vassa som deras.

Jag tror jag går och lägger mig en stund och tänker över alltihop.