High-hats and quiz walk templates

Jag lever i ett minfält tillsammans med mitt lilla hemvärnskompani härhemma. Jag vet aldrig vilken hårfärg döttrarna har, när jag stiger innanför dörren efter jobbet. Deras kosmetiska lager tarvar en kabinväska, när den ska förflyttas vid övernattningar, men även inför en vanlig skoldag. Den mängd hårband och spännen som de har i sin ägo måste förvaras i silos. Iordningställandet av ansiktena när de ska gå till brevlådan tar evigheter, och omfattar grundläggning, ytskiktsrenovering och shellack som finish. Om jag skulle få en årsförbrukning hårspray, ansiktskräm, handkräm och schampo gratis, så skulle jag kunna lägga undan pengar till en handpenning på en ordinär villa i Storstockholm.

Allt detta pyssel och all denna tid som mina tre meniga tvingas lägga ner på sitt yttre skapar en hel del frustration i dem, eftersom resultatet aldrig blir som de tänkt sig (det vill säga – aldrig bra). Besvikelsen över det egna yttre blandas med hormonchocker över nytillkomna skavanker som upptäcks vid själva iordningställandet. Granatskärvorna flyger som konfetti genom luften i form av utrop, utbrott och utfall. Ofta hamnar jag i skottlinjen och har inte vett att söka skydd. Jag gör istället målsökning och ger moteld. Ser man det på det sättet, så tycker jag nog att vi har en öppen dialog här hemma….?

Att vara tonåring tarvar också att man irriterar sig på andra människor och mänskligt beteende i stort, har jag förstått. Här framkallas bland annat starka reaktioner inför så kallat ”dryga” människor. (I mitt språkbruk benämns de helt enkelt ”mallgrodor”.) Reaktionerna kan delas in i två kategorier: först den generella, där mallgrodorna definieras som människor som beter sig snorkigt, behandlar andra som luft eller ger nedsättande respons på det som någon lagt ner sin själ i. Oempatiskt agerande, med andra ord. Kategori två innehåller mer av en precisering av agerandet. Nu handlar det om expediten som pratar med andra och tar betalt samtidigt, poängterar att kunden haft fel om färgbestämmelse och annan mer subversiv verksamhet. Återgivandet av det preciserade beteendet hos aktuell mallgroda blandas flitigt med ”typ”, ”värsta” och ”fett”.

Men visst kan man raljera över unga människors tics och nojor. Det är inte lätt att växa upp idag. Mallarna som visar hur man ska vara och hur man ska se ut är snäva och obligatoriska. Vi är ju hela tiden omgivna av idealbilder. På reklampelare, på bussar, i film, i tidningar så ser vi och läser vi. Och även om man inte reflekterar på varje bild eller varje beskrivning, så finns de där. De bildar en ram. Det är som en mall man rättar tipspromenader med. Man lägger mallen ovanpå det ifyllda svarsformuläret, och då ska de rätta ettorna, kryssen och tvåorna synas i mallens hål. (Man har ingen aning om hur mallen ser ut egentligen - var hålen sitter, om den är av hård eller mjuk plast, om den är rosa, vit eller brun, men man ser avvikelserna så fort man lagt på mallen).

Mitt problem när det gäller mina döttrars panik inför mallbedömningen är, att jag känner samma panik själv. Då är det svårt att hjälpa och stötta de uppväxande kvinnorna så att de lär sig hantera sig själva. Jag går i däck och lider alla kval själv i perioder, när bedömningen kommer för nära. Ur min synvinkel så blir det inte många siffror som hamnar på rätt ställe, när man använder mallen på mitt "formulär". Om "mage" till exempel ska vara en etta i mallen så blir det en tvåa på mitt formulär. Det gäller allt – kroppen, själen, kvinnligheten. Jag rör mig som ett kryss fast det ska vara en tvåa, och jag tänker som en etta fast det ska vara ett kryss. Oftast orkar jag inte se, när man rättar formuläret. Jag vill bara slänga ifrån mig lappen och smita, så jag slipper.

Och naturligtvis oroar jag mig då för att jag har överfört min egen noja på flickorna, för det ska ju en tänkande och kompetent förälder inte göra. Jag tycker givetvis att det sociala arv jag ger till mina barn riskerar att skapa samma dåliga självkänsla i dem som i mig själv. Så då blir mitt ”föräldraskap” bara en tvåa, fast det ska vara en etta i mallen……

Men annars är det bra. Hur har du det då?