Som sagt - nu sitter jag på tåget. Jag är en fd järnvägsmänniska som ännu efter 10 år i förskingringen är barnsligt förtjust i spårbunden trafik. Jag omhuldar alla kända järnvägsmyter, vördar och bevarar minnet efter alla generaldirektörer, rallare, rallarkockor och utdöda/nedlagda stationer. Jag går till och med och glor på vilken sorts infästning rälerna sitter i på syllarna. En gång järnvägare - alltid järnvägare. Det är faktiskt sant. Jag försvarar denna absurda kärlek med slagord som "miljövänligt", "snabbt och enkelt" eller också krystar jag till något annat tveksamt skäl till att man ska tillbringa 4 ½ timme i transportläge på tåg i stället för 2 med flyg. Jag övertygar i alla fall mig själv.
Men idag undrar jag lite. X2000-skrindan som jag sitter i har förlorat sin korglutningsfunktion. Det innebär för oinvigda att varje kurva drar ut vagnarna i 90 grader (känns det som). Väskor trillar som regndroppar från bagagehyllorna, skjutdörrar slamrar ihop om skallarna på dem som passerar i mittgångarna, vuxna karlar far som hönsfjädrar och slår halft ihjäl sina närmaste vagnsgrannar. Bistrovagnen har stängt, för ingen kan hälla upp kaffe i en kopp som flyttar sig i sidled i 50 km i timmen, och skulle man ändå kunna det så kan man inte bära den till sin plats utan att skålla folk på vägen. En av mina fellow passengers berättade för oss alla, högt och tydligt - trots att vi inte bett om den informationen - att han skulle gå till tågpersonalen och tala om för dem att de banne mig fick dra ner på hastigheten, så att krängningarna blev mindre.
Då känner jag till min oförställda förundran att jag reagerar som om han skulle ha skällt på mina barn. Komma här och komma! Vara elak mot mitt tåg och min tågförare! Nej nu jäklar! Det är märkligt vad gammal kärlek är rostfri. Det måste vara århundradets legering som håller kvar den här känslan i mig. Jag har aldrig vetat hur förfärligt nördig jag är, så jag känner mig lite stolt över just det. Kanske kan jag utveckla det ännu mer, så att min tillvaro får en vidare mening?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar